Inlägg

Etnicitet och religion är inget handikapp

Har ni märkt den stora tävlingen som pågår i Sverige den senaste tiden? Jag pratar inte om Mellon, allsvenskan, eller elitserien i hockey. Jag pratar om den stora tävlingen i ”Vem är det mest synd om?”.

Då muslimerna var först ut med att kalla sig för ”Europas nya judar” så fick de inte bara särrättigheter och massa bidrag utan man blev i princip immun mot all form av kritik. Idag pratar man inte om att kvinnor tvingas bära slöja utan man pratar istället om kvinnors rätt till att bära slöja. Skulle man kritisera andra saker som hedersvåld eller massakrer utförda av islamister i islams namn så viftar man snabbt med islamfobi kortet.
Romerna är populära att tycka synd om just nu. Redan har man  lyckats kväsa all form av kritik mot romer. Att kritisera romer är rasism och inget annat. Att påstå att tiggande romer skulle vara organiserade är numera otänkbart i vanlig media. Likt muslimerna så vankas feta bidrag av svenska skattepengar just för att det är så synd om dem. Afrosvenskarna som även dom vill ha sin bit av skattebetalarnas ”bidragsregn för utsatta” kör hårt just nu med sin ”afrofobi. Så nu har vi Islamofobi, Romofobi, Afrofobi och Homofobi. Dessa  fobier verkar bara kunna behandlas med hjälp av svenskars skattepengar och gynsamma särrättigheter.

Nu verkar dock dessa utsatta grupper enats om ordet rasifierad. Rasifierad är enligt mig ett fruktansvärt ord som inte har någon nytta utan tjänar bara till att upplysa folk att det är synd om dom och att skapa ett vi och dom samhälle.
En vän till mig berättade att som barn så var han lite överviktig. Även om klasskompisar ibland kunde kalla honom tjockis så såg han sig aldrig själv som tjock och framförallt såg han det inte som ett problem. Det var först när skolkuratorn i bästa välvilja frågade honom om han blev retad för att han var överviktig som det gick upp för honom att han var ”tjock”. Helt plötsligt fick han insikten om att han varit annorlunda hela sitt liv och att det var något fel på honom trots att han känt sig normal hela tiden. Denna nya insikt gjorde honom ledsen och deprimerad. Precis samma sak gäller när man klassar folk som rasifierade. Att vara rasifierad är inget handikapp. Visst finns det säkert tillfällen då ”rasifierade” varit utsatta för diskriminering och fått höra elaka ord. Men detta gäller med största sannolikhet alla människor, äldre, tjocka, korta, spinkiga etc har säkert alla fått utstå sin beskärda del av diskriminering och glåpord. Jag har tom varit med om ett tillfälle då man nekade en blondin ett jobb för att hon var ”för bimbo”. Alltså anledningarna till att diskriminera är oändliga.

Ilonafobi

Rasifiering är nog bara en ynklig ursäkt till att inte behöva prestera. Det är så mycket enklare att skylla sina egna eller samhällets brister på de onda svenskarna som är rasister. Gör man dåligt ifrån sig i skolan, eller inte får det där jobbet så beror det inte på mig utan det beror på dom onda svenskarna. Säkert en mer bekväm bortförklaring, än det faktum att man kanske inte kämpade tillräckligt hårt.
I Danmark och Norge känner man inte till någon term motsvarande ”rasifiering” där är alla människor, oavsett hudfärg och religion. Där springer ”rasifierade” omkring lyckligt ovetande om att de är annorlunda och att det är synd om dom.

De säger att rasismen har ökat senaste åren. Är det så konstigt när man hela tiden får höra att folk som är ”rasifierade” är det extra synd om? Att ge särskilda bidrag till enbart rasifierade resulterar bara i att folk får uppfattningen att de presterar sämre. Är det inte möjligt att en arbetsgivare som vill anställa en rasifierad, kanske inte gör det för att han är rädd för att folk skall tro att han anställer bidragstagare? Är det inte möjligt att DO som skall motverka diskriminering i själva verket motverkar sitt eget syfte. Rädslan av att bli utsatt för DO vars utpressningsmetoder får vilket kriminellt gäng som helst att blekna, kanske gör att arbetsgivare drar sig för att anställa folk från ”utsatta” grupper. Kanske är det därför rekryteringsfirmor går så bra nu.

Sverige är ett av de minst rasistiska länderna i världen. Därför anser jag att det behövs inga särskilda rättigheter. Ingen skall klassas som utsatt  p.g.a. etnicitet eller religion, endast om de lider av någon form av funktionshinder. Först den dagen vi behandlar alla lika så kommer vi se på varandra som lika. Att hela tiden påtala att det är synd om rasifierade och särbehandla dom ökar bara rasismen.