ilona_2

Rasistisk antirasist?

ilona_2

Jag vill egentligen inte hänga ut någon. Men jag är ganska upprörd och det är en händelse som jag tycker är viktig att berätta. Det handlar om en hög kommun och regionalpolitiker som styr våra dagliga liv.

Idag hände något som gjorde mig chockad och fick mig att känna starkt obehag. Det var under kommunstyrelsemötet angående en motion om genus. Där blev jag utsatt för påhopp med rasistiska förtecken av miljöpartiets kommunalråd Ulrika Frick. Jag förklarade att jag var emot motionen för att jag främst tyckte att genuspedagogiken inte hade någon seriös vetenskaplig förankring. Jag tipsade även om en dokumentär som sänts på SVT som handlade om genus.

Under pausen frågade jag Ulrika varför hon sett så skeptisk ut och rekommenderade återigen henne att se dokumentären. För den kastade nytt ljus på den s.k.a genusteorin. Ulrika blev ursinnig och började skrika att hon inte tänkte titta på dokumentären och att det fanns andra dokumentärer. Hon fortsatte vidare att berätta för mig vilken ruskig människosyn jag hade som inte delade hennes uppfattning om genusteori. Hon menade på att jag var emot en människas rätt till könsbyte. Jag förklarade att det var inte vad diskussionen handlade om. En myndig människa har rätten till sin egen kropp. Men politiker skall inte lägga sig i barns utveckling och inte försöka pracka på dem sina genusideal. Särskilt då seriös forskning angående att kön är en social konstruktion saknas och den som finns visat sig vara direkt felaktig. Ulrika ifrågasatte skrikandes hur jag kunde jobba som läkare. Med en sådan fruktansvärd människosyn skulle hon aldrig skulle låta sina barn bli behandlade av mig. Detta var något hon upprepade vid flera tillfällen. Jag undrade vad hon menade med fruktansvärd människosyn. Att jag inte delade hennes världsbild och istället förlitade mig på medicinsk forskning? Då började hon använda uttryck som ”lilla vän” och anspela på att jag skulle vara homofob. Det hela kulminerade i att min människosyn berodde på min kulturella bakgrund. Hon såg sig alltså överlägsen mig för att jag var av en annan etnicitet och kulturell bakgrund? Det är faktiskt första gången jag känt att jag blivit utsatt för äkta rasism och fördomar i Sverige. Och detta av en av Mölndals ledande politiker och tillika kommunalråd. När hon gick sa jag

-Hejdå Ulrika

Hon vände sig om och gav mig en isande och mycket obehaglig hatisk blick. Utan att säga ett ord gick hon vidare

Att man kan ha delade åsikter är helt ok, men man måste kunna diskutera respektfullt med varandra. Som läkare måste jag ta många infallsvinklar i beaktning men jag måste också förlita mig på medicinsk forskning snarare än filosofiskt önsketänkade.

I min yrkesroll har jag bara botat människor. Men Ulrikas politik har kostat folket fruktan, lidelse och nu senast ett människoliv.

Ulrika du har möjligheten att låta dina barn slippa att ha mig som läkare. Tyvärr så slipper inte mina barn att ha dig som styrande politiker.

projektion2

Det paradoxala Sverige och fenomenet projektion

rha
Det har väl inte undgått någon hur paradoxalt det politiska klimatet har blivit senaste tiden. Man kan läsa om hur vissa tycker det är okej att på odemokratisk väg motverka politiska meningsmotståndare i syfte att värna om demokratin. De som säger sig verka mot rasism, kan skriva att det borde vara skottpengar på vita. Vissa hävdar att alla i SD är rasister för att de drar ”alla över en kam”, samtidigt som man missar att man precis gjorde exakt samma sak själv. Det finns i princip hur många exempel som helst.

Åtskilliga tidningsartiklar särskilt i utlandet har försökt att förklara detta fenomen som pågår i Sverige och försöker förklara det hela med samhällspolitiska orsaker.

Som läkare är jag dock mer intresserad av de medicinska orsakerna. Det finns ett fenomen inom psykologin som kallas Projektion.
”Projektion, en term som används inom psykologin för att beskriva hur en person som inte vill eller kan kännas vid sina egna svagheter tillskriver andra personer dessa egenskaper för att försvara sin självbild.” – wiki 
Visst känns det igen?
-”Dom” är fascister så därför bekämpar vi dem med förbud.
-”Dom” är emot allas lika värde, därför kan jag behandla dem som mindre värda.
-”Dom” är outbildade och okunniga, på så sätt framstår jag som mer smart och bildad.

Ett av de tydligaste exemplen på projektion kan man nog se på vänstervridna sajter som tex IRM. En sida som sägs motverka hat samtidigt som den genererar densamma. Som tydligast blir det i deras kommentarsfält. Ibland kan det bli närmast komiskt att läsa. Behovet av att förklara hur ”dumma” sina meningsmotståndare är återkommande. I inlägg efter inlägg, vissa mer fantasifulla än andra så beskrivs dumheten i de som inte tycker som dem. Vissa måste skriva flera kommentarer i samma inlägg. En psykiskt välmående människa har inget behov av att tala om hur dumma ”andra” är, den är helt enkelt inte i behov av en sådan självbekräftelse.

I sanningens namn så kan man väl säga att projektion återfinns på både vänster och högerkant. Men den är som mest påtaglig och farlig i media och på vänsterkant just nu. Samtidigt som kvällspress ondgör sig över hur bloggar hänger ut dömda brottslingar så har de inga problem att själva hänga ut ”misstänkta” meningsmotståndare som uttrycker sig fel i ett land som sägs ha yttrandefrihet. Vänstern tar sin projektion från kommentarsfält till aktiv handling. De tar sig rätt att kasta sten mot polis och andra människor för att värna om allas lika värde? Vi lever i ett paradoxalt samhälle där projektion omöjliggör vissas förmåga att se sina egna brister.

Att försvara onda handlingar med att man handlar i godhet har man gjort i alla tider. Alltifrån häxbränning på medeltiden till dagens härjningar av ISIS. Alla motiverar de sina handlingar med att de agerar av godhet.
Med detta i åtanke så förstår man hur viktigt det är att motverka ”projektion”, även inom sig själv. Man måste vara insiktsfull och öppen för sina egna brister och andra människors tankar, även om man tycker att de har helt fel. De som fördummar människor eller tillskriver dem med negativa epitet tillför ingenting och har redan förlorat på ett intellektuellt plan. Det kan endast ses som en personlig svaghet. Jag ber därför alla att tänka en extra gång innan ni beskriver en annan medmänniska. Samtidigt som man inte behöver bry sig om hatiska kommentarer och osaklig kritik. Troligen är det bara en projektion av deras egna brister.

En hjälpande hand

Miljarder människor på jorden befinner sig i en kritisk situation. Runt om i världen finns människor som svälter, eller dör av enkla sjukdomar till följd av undernäring eller brist på medicin. Många barn  lever som hemlösa, föräldralösa eller tvingas arbeta i strid med FNs barnkonvention. I världen blir människor förföljda eller slaktade för sin tro. Dessa människor syns inte för de har ingen politisk makt, de hörs inte för att ingen lyssnar på dem. De lider och dör i tystnad utan att någon märker dem. 
I Sverige hjälper vi de som syns och de som skriker högst lyssnar vi på. Men resten då?

För ett tag sedan så fick jag äran av att bli delaktig i en välgörenhetsorganisation. En organisation med fokus på de människor som finns men inte syns.

Jag hade länge själv tänkt tanken på en hjälporganisation som drevs av människor med ett brinnande engagemang för att hjälpa, snarare än att själva plocka ut höga arvoden. En organisation som använde pengar mer effektivt, som dessutom inte diskriminerade någon för dess politiska åsikter. Svaret var Right Hand AID.

Right Hand AID arbetar efter mottot :
”att hjälpa människor att lära sig fiska”, inte bara att ge dem ”en fisk för dagen”

Right hand Aid startades som ett slags svar på dagens korrupta hjälporganisationer och ett alternativ för oss Sverigevänner. Det är en organisation med fokus på att hjälpa människor att komma på fötter snarare än att bli beroende av bidrag.
Där man kan visa att ”hjälp på plats” är det mest humana och effektiva. Något som Syster Hatune, en samarbetspartner till Right Hand AID kan intyga om.

rha

Syster Hatune är en syrisk-ortodox nunna som vigt sitt liv åt att hjälpa andra och grundare till Sister Hatune foundation, en internationellt erkänd hjälporganisation. Syster Hatune har tilldelats Tysklands mest prestigefyllda order.”Merit ordern” = ”Den Tyska Förtjänstmedaljen av första graden” och prisats för hennes förmåga att få lite att räcka till mycket.  
Ärliga företrädare har varit viktigt för mig. Inte någon Bengt Westerberg som utöver ordinarie hög lön krävde ett styrelsearvode på ca 60.000kr per månad, motsvarande mer än 300 månadsgivare (per 200kr). 
hatune

Man kan inte annat än att fascineras av den fantastiska Hatune. En människa som vigt hela sitt liv åt att hjälpa. Hon finns där för att ge en hjälpande hand där det behövs.

Right Hand AID belyser även situationen för de kristna.
Syster Hatune som har en helt unik inblick i de kristnas situation i mellanöstern vittnar om hur kristna systematiskt diskrimineras. Hon beskriver hur UNHCR väljer bort kristna kvotflyktingar till förmån för främst muslimer. Röda korsets motsvarighet Röda halvmånen uppges verka mer för trosfränder än övriga religösa minoriteter. Därför fyller Syster Hatune och Right Hand AID en så viktig funktion. De gör ingen skillnad på människor, där hjälper man efter behov.

Jag är så oerhört glad att jag fått förtroende att vara en del av detta projekt, tillsammans med eldsjälar som Hans Erling Jensen, Lars Tilly, Ewa Samvik, Björn Norström m.fl och inte minst Syster Hatune.

Läs mer om Right Hand AID, våra mål och visioner. Läs hur Right Hand AID vill hjälpa de som finns men inte syns.

hatune2

Hatet mot den vite mannen

Vi kunde för ett tag sedan läsa om hur ett ungdomsgäng grovt misshandlade en äldre ”vit” man i tunnelbanan. Det var inte första gången vi hörde om något liknande och kommer troligen inte vara sista heller. Det som knyter samman dessa dåd är det oerhörda övervåld som använts, att offret är en vit man och att förövarna inte är etniskt svenska. Det handlar inte om att dela ut ett enstaka slag, det handlar om att skada, krossa och förstöra. Det handlar om ett blint hat som får alla moraliska spärrar att brista. Men vad är det som triggar igång detta hat?
Överallt i media matas vi med ett hat mot de priviligierade vita männen. Den late vite mannen som tillskansat sig all makt och förtrycker alla andra. Han är roten till all ondska och skall med alla medel bekämpas till varje pris.

Detta hat, demonisering och framförallt avhumanisering har skett tidigare i historien med förödande resultat. Att förknippa ondska med hudfärg och kön trodde kanske de flesta var förpassat till historien. Men det sker faktiskt här och nu varje dag. Vi matas om den vite mannens ondska varje dag, i skola, i media, i politiken och i debatten. Kanske är det just detta som får vissa invandrare att släppa alla spärrar när de hoppar på en vit man?

Afrosvenskarnas riksförbund med paradoxalt nog starka kopplingar till ”muslimska mänskliga rättighetskommittén” jobbar ständigt på att påminna om den svenske vite mannens illdåd, men framför allt delaktighet i slavhandeln för ett par hundra år sedan. Man nämner dock aldrig det faktum att muslimer tog minst lika många svarta som slavar. Afrosvenskarna jobbar alltså sida vid sida med ett förbund som har kopplingar till de som förtrycker dem än idag. Galenskap eller bara okunskap?

vitman

Frågan är om det ens står i svenska elevers skolböcker att tex slaveriet i Saudiarabien avskaffades först 1962. I vissa muslimska länder pågår slavhandel med svarta fortfarande. Eller att förintelsen inspirerades av muslimernas folkmord på armenier. Ofta när jag pratar med svenskar så är det helt ovetande om detta.

Visst har den vite mannen gjort mycket ont genom historien. Men gäller inte det samma för män av alla olika färger? Japaner, Araber, Indianer etc har väl alla utfört så mycket ondska de kunnat efter sin förmåga? Men kan man inte ärligt säga att den vite mannen också gjort mycket gott? Det var ju faktiskt den vite mannen som avskaffade slaveriet. Det är den vite mannens uppfinningsrikedom som löst många svältkatastrofer, skapat mediciner som räddat livet på många miljoner människor. Skapat uppfinningar som gjort livet bättre och enklare att leva.

Det är även den vite mannen som byggt upp väldens mest HBTQ toleranta länder. I Sverige har den vite mannens skattepengar bekostat världens dyraste invandringspolitik. Det är i den vite mannens värld som vi kvinnor idag åtnjuter mer rättigheter än någon annanstans på jorden. Där vi dessutom helt fritt kan föra kampen vidare.
Det är väl bara i den vite mannens värld där det finns frihetskämpar av andra färger som lyckats?

Till er som hatar den vite mannen, ta er en titt på samhället och fundera hur världen skulle se ut utan honom. Är inte den vite mannens värld den bästa att leva i, jämfört med övriga världen? Istället för att hata den vite mannen så skulle jag vilja tacka honom för ett bra jobb hittills, även om det finns en hel del kvar att göra.


När jag talar om den vite mannen skall det mer ses som ett suggestivt begrepp. Vår värld är ju naturligtvis skapad av båda kön och alla färger. Jag menar bara att den vite mannen är inte värre än någon annan.

Därför blev jag politiskt engagerad

Detta är den text som borde varit min första, men har varit den allra svåraste att skriva. Varje utkast har blivit för långt med för mycket text. Det finns så mycket personliga nyanser och upplevelser som man vill beskriva. Denna tiden var så svår för mig så att tårar rinner för mina kinder varje gång jag försöker skriva om det. Tillslut var jag tvungen att bara skriva något kortfattat för att någonsin få ut texten och besvara den frågan som folk ofta ställer till mig. Varför jag engagerade mig politiskt. Kanske Morgans ögon på bilden nedan säger mer än jag någonsin skulle kunna skriva.

När min styvfar Morgan insjuknade i cancer så fick jag uppleva hur sjukvården är för en anhörig. Den frustration man känner och den hopplöshet man utsätts för.
Trots en mycket svår tid gick Morgan tillslut segrande ur både sin sjukdom och en oengagerad sjukvård. Priset hade varit högt. Uppenbara felbehandlingar hade kostat honom hans stämband och talförmåga och gett onödigt stort lidande. Men han levde det var det viktiga.

Men efter ett tag så insjuknade Morgan igen. Han blev sämre och sämre. Svensk sjukvård vägrade ta in Morgan och göra provtagning, utan skrev ut honom gång på gång vid varje akutbesök med recept på värktabletter. Tillslut erbjöd man Morgan paliativ vård (en slags sista skedet vård) Vid denna tid var jag läkarstuderande i Polen och jag fick vid flera tillfällen avbryta mina studier för att åka till Sverige och kräva att man tog rätt provtagningar. Något som svensk sjukvård inte gjort pga besparingskrav. Genom att gå till högre instanser och hota om anmälan så gjorde man tillslut de nödvändiga provtagningarna. När provresultaten kom bekräftades det som vi befarat, cancern hade kommit tillbaka. Med diagnos så satte man snabbt in rätt behandling. Men det var en klen tröst då man i onödan dragit ut flera månader på behandlingen genom att inte ta rätt prover från början. Morgans sjukdomsförlopp hade nu helt i onödan förvärrats och han var betydligt ”dyrare” att behandla till ett ovärderligt pris av personligt lidande, både för Morgan och oss anhöriga. Morgans överlevnadschanser ansågs vara minimala.

morgan

Men Morgan gav sig inte, mot alla odds lyckades han bli frisk igen. Det skrämmande var dock att Morgan aldrig hade fått en diagnos om inte jag varit där och ”bråkat” med sjukvården. Om inte jag i egenskap av läkarstuderande hade bråkat med svensk sjukvård och krävt rätt provtagningar då hade Morgan varit död idag.
Det fick mig att fundera över hur många som dör i onödan i Sverige idag. De som dör för att man sparar in på provtagningar eller sjukvårdsplatser. Jag försökte ta kontakt med politiker för att berätta hur besparingar kan bli dyrare i slutändan inte bara psykiskt utan även ekonomiskt. Men jag fick inget gehör av någon. Då beslutade jag mig för att bli politiskt aktiv. Jag skall kämpa för alla dom som kanske dör för att de inte erbjöds den vård de skulle behöva av besparings skäl.

Hur jag än funderar på smarta lösningar och idéer till framtida motioner inom sjukvårdspolitiken så hamnar jag ändå till sist på samma ställe. Sjukvården behöver mer pengar. Det finns ingen direkt genväg eller smart lösning som kringgår detta faktum. Sjukvårdspersonalen jobbar för mycket, för länge till för lite betalt. Det finns inte tillräckligt med sjukvårdsplatser och patienter får ligga i korridoren. Med besparingskrav tar man hellre för få prover än för många och kan därför missa att upptäcka sjukdomar. Är det inte rimligt att Sverige lägger lika mycket av sin BNP på sjukvård som USA gör? Vem vet vi kanske i slutändan ändå tjänar på det.

morgan2

Min historia slutade lyckligt. Morgans historia fortsätter, han repar sig för varje dag. Morgan och min mamma planerar en resa till Italien ihop.