Det paradoxala Sverige och fenomenet projektion

rha
Det har väl inte undgått någon hur paradoxalt det politiska klimatet har blivit senaste tiden. Man kan läsa om hur vissa tycker det är okej att på odemokratisk väg motverka politiska meningsmotståndare i syfte att värna om demokratin. De som säger sig verka mot rasism, kan skriva att det borde vara skottpengar på vita. Vissa hävdar att alla i SD är rasister för att de drar ”alla över en kam”, samtidigt som man missar att man precis gjorde exakt samma sak själv. Det finns i princip hur många exempel som helst.

Åtskilliga tidningsartiklar särskilt i utlandet har försökt att förklara detta fenomen som pågår i Sverige och försöker förklara det hela med samhällspolitiska orsaker.

Som läkare är jag dock mer intresserad av de medicinska orsakerna. Det finns ett fenomen inom psykologin som kallas Projektion.
”Projektion, en term som används inom psykologin för att beskriva hur en person som inte vill eller kan kännas vid sina egna svagheter tillskriver andra personer dessa egenskaper för att försvara sin självbild.” – wiki 
Visst känns det igen?
-”Dom” är fascister så därför bekämpar vi dem med förbud.
-”Dom” är emot allas lika värde, därför kan jag behandla dem som mindre värda.
-”Dom” är outbildade och okunniga, på så sätt framstår jag som mer smart och bildad.

Ett av de tydligaste exemplen på projektion kan man nog se på vänstervridna sajter som tex IRM. En sida som sägs motverka hat samtidigt som den genererar densamma. Som tydligast blir det i deras kommentarsfält. Ibland kan det bli närmast komiskt att läsa. Behovet av att förklara hur ”dumma” sina meningsmotståndare är återkommande. I inlägg efter inlägg, vissa mer fantasifulla än andra så beskrivs dumheten i de som inte tycker som dem. Vissa måste skriva flera kommentarer i samma inlägg. En psykiskt välmående människa har inget behov av att tala om hur dumma ”andra” är, den är helt enkelt inte i behov av en sådan självbekräftelse.

I sanningens namn så kan man väl säga att projektion återfinns på både vänster och högerkant. Men den är som mest påtaglig och farlig i media och på vänsterkant just nu. Samtidigt som kvällspress ondgör sig över hur bloggar hänger ut dömda brottslingar så har de inga problem att själva hänga ut ”misstänkta” meningsmotståndare som uttrycker sig fel i ett land som sägs ha yttrandefrihet. Vänstern tar sin projektion från kommentarsfält till aktiv handling. De tar sig rätt att kasta sten mot polis och andra människor för att värna om allas lika värde? Vi lever i ett paradoxalt samhälle där projektion omöjliggör vissas förmåga att se sina egna brister.

Att försvara onda handlingar med att man handlar i godhet har man gjort i alla tider. Alltifrån häxbränning på medeltiden till dagens härjningar av ISIS. Alla motiverar de sina handlingar med att de agerar av godhet.
Med detta i åtanke så förstår man hur viktigt det är att motverka ”projektion”, även inom sig själv. Man måste vara insiktsfull och öppen för sina egna brister och andra människors tankar, även om man tycker att de har helt fel. De som fördummar människor eller tillskriver dem med negativa epitet tillför ingenting och har redan förlorat på ett intellektuellt plan. Det kan endast ses som en personlig svaghet. Jag ber därför alla att tänka en extra gång innan ni beskriver en annan medmänniska. Samtidigt som man inte behöver bry sig om hatiska kommentarer och osaklig kritik. Troligen är det bara en projektion av deras egna brister.

En hjälpande hand

Miljarder människor på jorden befinner sig i en kritisk situation. Runt om i världen finns människor som svälter, eller dör av enkla sjukdomar till följd av undernäring eller brist på medicin. Många barn  lever som hemlösa, föräldralösa eller tvingas arbeta i strid med FNs barnkonvention. I världen blir människor förföljda eller slaktade för sin tro. Dessa människor syns inte för de har ingen politisk makt, de hörs inte för att ingen lyssnar på dem. De lider och dör i tystnad utan att någon märker dem. 
I Sverige hjälper vi de som syns och de som skriker högst lyssnar vi på. Men resten då?


För ett tag sedan så fick jag äran av att bli delaktig i en välgörenhetsorganisation. En organisation med fokus på de människor som finns men inte syns.

Jag hade länge själv tänkt tanken på en hjälporganisation som drevs av människor med ett brinnande engagemang för att hjälpa, snarare än att själva plocka ut höga arvoden. En organisation som använde pengar mer effektivt, som dessutom inte diskriminerade någon för dess politiska åsikter. Svaret var Right Hand AID.

Right Hand AID arbetar efter mottot :
”att hjälpa människor att lära sig fiska”, inte bara att ge dem ”en fisk för dagen”

Right hand Aid startades som ett slags svar på dagens korrupta hjälporganisationer och ett alternativ för oss Sverigevänner. Det är en organisation med fokus på att hjälpa människor att komma på fötter snarare än att bli beroende av bidrag.
Där man kan visa att ”hjälp på plats” är det mest humana och effektiva. Något som Syster Hatune, en samarbetspartner till Right Hand AID kan intyga om.

rha

Syster Hatune är en syrisk-ortodox nunna som vigt sitt liv åt att hjälpa andra och grundare till Sister Hatune foundation, en internationellt erkänd hjälporganisation. Syster Hatune har tilldelats Tysklands mest prestigefyllda order.”Merit ordern” = ”Den Tyska Förtjänstmedaljen av första graden” och prisats för hennes förmåga att få lite att räcka till mycket.  
Ärliga företrädare har varit viktigt för mig. Inte någon Bengt Westerberg som utöver ordinarie hög lön krävde ett styrelsearvode på ca 60.000kr per månad, motsvarande mer än 300 månadsgivare (per 200kr). 

hatune

Man kan inte annat än att fascineras av den fantastiska Hatune. En människa som vigt hela sitt liv åt att hjälpa. Hon finns där för att ge en hjälpande hand där det behövs.

Right Hand AID belyser även situationen för de kristna.
Syster Hatune som har en helt unik inblick i de kristnas situation i mellanöstern vittnar om hur kristna systematiskt diskrimineras. Hon beskriver hur UNHCR väljer bort kristna kvotflyktingar till förmån för främst muslimer. Röda korsets motsvarighet Röda halvmånen uppges verka mer för trosfränder än övriga religösa minoriteter. Därför fyller Syster Hatune och Right Hand AID en så viktig funktion. De gör ingen skillnad på människor, där hjälper man efter behov.

Jag är så oerhört glad att jag fått förtroende att vara en del av detta projekt, tillsammans med eldsjälar som Hans Erling Jensen, Lars Tilly, Ewa Samvik, Björn Norström m.fl och inte minst Syster Hatune.

Läs mer om Right Hand AID, våra mål och visioner. Läs hur Right Hand AID vill hjälpa de som finns men inte syns.

hatune2

En nästan objektiv Intervju i Läkartidningen

Jag medverkar i en intervju i senaste läkartidningen.
Den handlar om att vara läkare och samtidigt kandidera för SD. Man har i många nummer försökt göra gällande att det är ytterst få inom läkarkåren som delar SD:s uppfattningar, något som vi som jobbar inom vården vet inte stämmer. I intervjun finner journalisten det relevant att nämna att mina blogginlägg har fått kritik:

Fredrik Mårtensson skriver -”Flera av Ilona Michalowskis blogginlägg har fått kritik för orimliga eller rentav stötande jämförelser.”

Eftersom jag inte fått någon direkt kritik personligen utom någon enstaka kommentar så tyckte jag att det var märkligt och bad journalisten Fredrik Mårtensson att berätta vad han menade och ev. referera till var jag kan läsa om denna kritik. Mig veterligen så är det bara obskyra extremistsajter på vänsterkanten som ogillat min blogg, men knappast någon sajt som är giltig att referera till. Fredrik Mårtensson kunde inte svara utan skulle återkomma om en vecka.
Kanske hade det varit mer relevant för läsarna att veta att texterna som Fredrik Mårtensson refererade till hade delats tusentals ggr på facebook, tom av flera riksdagsmän. Att texterna dessutom har speglats på en mängd bloggar och sajter. I slutet av intervjun finner sig Fredrik Mårtensson tvungen att inkludera en liten faktaruta om SD:s historia, som om ingen redan visste den. SD:s historia är oviktig för mig, jag är här för att vara med och skapa dess framtid.

framtid

Intervju i originalform (ej den publicerade)

1. Hur har läkarkollegor reagerat sedan du blev SD-politiker?
De allra flesta väldigt positivt. Den värsta reaktionen jag fått är en läkarvän som sagt till mig att han inte står bakom SD, men står bakom mig som vän.

2. Vilken reaktion har du fått från patienter?
Jag känner mig väldigt uppskattad av mina patienter. Jag skiljer på min kandidatur och mitt läkaryrke. Jag tror inte att någon patient vet att jag kandiderar.

3. Vilka frågor vill du driva om du blir vald till regionfullmäktige?
Sjukvård och omsorgsfrågor, det är anledningen till att jag engagerade mig.

4. På din blogg kopplar du tydligt ihop yrkesval med ditt politiska engagemang – vad är tanken bakom det?
Jag tycker att det behövs medicinskt kunnig personal som beslutar om sjukvård. Jag tror att jag har mycket att tillföra sjukvårdspolitik genom min yrkeserfarenhet.

5. Hur tror du att ditt engagemang inom SD kan påverka din läkarkarriär?
Jag tror tyvärr att det kan skada min karriär. Även om jag har ett stort stöd bland kollegor så är det många som inte öppet vågar stå för det. Men jag hoppas att jag kommer att kunna göra nytta för många människor, det kanske är viktigare än sin egen karriär.

6. På vilket sätt tycker du att vården blir sämre för varje år, som du skriver i din blogg, och vad ser du för orsaker?
Genom vad jag fått höra av forna arbetskollegor inom vården. Men även genom patienter som krävt vård under en längre tid. Orsaken ser jag som för lite pengar och för lite personal. Jag anser att Sverige borde satsa minst lika mycket av sitt BNP på sjukvård som USA gör.

7. På vilket sätt är ditt engagemang jämförbart med din farfars kamp mot nazism och morbrors kamp mot kommunism?
(frågan är vinklad jag jämförde aldrig mitt engagemang med mina förfäders kamp. Jag sa att jag måste föra deras kamp vidare för yttrandefriheten) Det faktum att du ställde fråga 5 är till viss mån svaret på din fråga. Vi kan inte längre påstå att Sverige är ett fritt land. När man ber SDmotståndare tala om vad som är fel med vår politik så kan dom nästan aldrig det. Helt enkelt för att de inte vet. Jag känner igen det från sovjet, där hade majoriteten starka uppfattningar utan att egentligen veta varför. När jag gjorde jämförelsen så pratade jag ju om portningen från folketshus. (Egentligen skulle denna fråga kräva ett betydligt längre svar)

8. Läkarförbundet med flera (debattartikel, Aftonbladet) har tagit ställning mot SD och menar att partiet inte tror på alla människors lika värde och att det går emot vårdens etiska plattform. Hur ser du på det?
SD har ju en politik som förs i de flesta länder idag. Särskilt här i Danmark där jag jobbar just nu. Därför blir påståendet om att SD inte tror på alla människors lika värde detsamma som att påstå att hela världen har fel och bara Sverige rätt.
Kort sagt, artikeln bygger på folks vanföreställningar om SD, som tyvärr ges alltför mycket utrymme i media.

Idag blev jag kallad för både det ena och andra

Dagen började med att många hatiska kommentarer strömmade in på min blogg. Det var uppmaningar som ”Åk hem Ilona. Jävla invandrare…” eller ord som hora”, ”parasit”, ”efterbliven” etc.. Det har aldrig kommit så frekvent som idag så jag anade att något hade hänt. 
I en kommentar blev jag uppmärksammad om att jag blivit uthängd på (hat)sajten IRM. 

Det var min artikel om nationalism, där jag anser att man kan se nationalism som något inkluderande istället för exkluderande, som IRM hade skrivit om.

IRM hävdade att jag inte kände till SDs principprogram och hänvisade till textutdrag från principprogrammet. Man gjorde sig lustig och illustrerade inlägget med en animerad bild. På kommentarerna kunde man läsa alltifrån att jag var en idiot, efterbliven hade ADHD och mer kommer till i skrivande stund. Som läkare brukar jag vara aningen mer försiktig med att sätta diagnos på människor.

Jag anser att det snarare rör sig om olika tolkningar av SDs partiprogram. Jag delar inte IRMs tolkning. 

Egentligen spelar det ingen roll. Detta är ”Mitt SD” ingen annans. Det är min blogg som jag driver o bekostar själv. Ingen talar om för mig vad jag skall skriva. Jag skriver här för att väljare skall lära känna mig, de skall veta vad ”jag” står för. Gillar man det jag skriver så kan man personrösta på mig, gillar man det inte så röstar man på någon annan. Det jag skriver är min agenda och det är den jag kommer att driva i SD. Såvitt jag vet så har den inte krockat med SDs principprogram.

Jag har fått otroligt mycket stöd från SD och våra sympatisörer. Det faktum att jag fick så höga placeringar på listorna tolkar jag som att jag har stort stöd internt för mina åsikter.

Min etnicitet har aldrig blivit ifrågasatt av SD. Men den är ständigt återkommande på anti SD sajter och i deras kommentarsfält. Särskilt lustig gör man sig över hur jag skriver. Jag har inte bott i Sverige mycket mer än ett decennium och många av de åren har jag studerat utomlands.

IRM har påstått sig vilja motverka rasism och främlingsfientlighet. Om så vore fallet så borde man väl snarare vara glad för att jag finns inom SD? Istället hänger man ut mig och nämner min dotter i rubriken ackompanjerat med hatiska kommentarer. Det tycker jag säger mer om IRM än om SD.

Nationalism behövs

Jag anser att nationalism är det som binder ihop ett samhälle och nation. Det som skapar den där gemenskapen som får oss att kämpa för samma mål. Nationalism är lojaliteten till sitt eget land och sin egen mark. Den lojalitet som krävs för att ett land ska klara sig ur kriser och katastrofer.

Människan är skapad för att tillhöra en grupp. Vi och dom finns i grunden av varje människa. Man kan se det i en familj, man kan se det på ett företag, man kan se det hos fotbollssupportrar o.s.v.
Många som förkastar nationalism brukar hävda att de är världsmedborgare. Men i själva verket har de bara anslutit sig till gruppen ”Vi världsmedborgare” mot dom som helt enkelt inte är det.

I mitt forna Sovjetunionen bands vi samman av kommunismen och det var vi kommunister mot dom, kapitalisterna. Kommunisterna suddade ut landsgränser. Vi var lojala till en ideologi istället för ett land. Men en ideologi är inte stark nog för att hålla samman en grupp i längden. När en grupp spricker så går folk över till mindre grupper. Efter Sovjetunionens fall, gick man över till nationalstater. Historien har visat att nationalstaterna består medans politiska eller religiösa unioner spricker.

Homogenitet är viktigt. Vi kan tyvärr se att överallt där inte homogenitet råder så skapas katastrofala problem. Vi såg det i forna Jugoslavien vi ser det just nu i mellanöstern. I mitt forna land Ukraina kan man se hur landet spricker upp, till följd av att det homogena sattes ur spel under sovjettiden.
Om den svenska nationen skulle spricka, i vilka grupper skulle vi då dela in oss i? Svenskar, Irakier, somalier, bosnier etc ? Utan nationalism, vad binder oss samman då?

flaggan

Det är därför Sverigedemokraternas assimileringspolitik tilltalar mig. Oavsett ursprung så samlas vi under nationalismen och det svenska. Jag skall inte vara en Ukrainare i Sverige, utan snarare en svensk från Ukraina. Inget vi och dom, bara vi. Jag behöver inte ge upp min Ukrainska kultur och identitet men jag behöver heller inte låta den gå ut över min svenska.
Även om en del av mitt hjärta alltid kommer att vara Ukrainskt. Så kommer min dotter vara helt svensk. Även om vi inte har varit med att skapa Sveriges fantastiska historia så kommer vi att vara med att skapa dess framtid.

Många svenskar ser det som något fult att vara nationalist.
Men jag tycker att man skall älska sitt land. Vi har så mycket att vara stolta över.
Mina norska studiekamrater på medicinska universitetet försätts i en slags euforisk extas varje nationaldag.  Det spelar ingen roll om de ursprungligen kommer från Pakistan, Iran eller något annat land. De är alla förenade i nationalismen, kärleken och stoltheten till sitt land.
Hur skall vi invandrare kunna bli stolta svenskar om inte ens etniska svenskar själva tillåts vara det?

Vi invandrare borde ärligt ställa oss frågan vill vi att Sverige skall bli mer likt det land vi kom ifrån? Trots att jag älskar mitt ursprungsland så vill jag inte att Sverige ska bli mer likt Ukraina.
Därför är jag en stolt nationalist och jag vill kämpa för att bevara Sverige svenskt.

Grattis till alla mina norska vänner på 17 maj.