Rasistisk antirasist?

ilona_2

Jag vill egentligen inte hänga ut någon. Men jag är ganska upprörd och det är en händelse som jag tycker är viktig att berätta. Det handlar om en hög kommun och regionalpolitiker som styr våra dagliga liv.

Idag hände något som gjorde mig chockad och fick mig att känna starkt obehag. Det var under kommunstyrelsemötet angående en motion om genus. Där blev jag utsatt för påhopp med rasistiska förtecken av miljöpartiets kommunalråd Ulrika Frick. Jag förklarade att jag var emot motionen för att jag främst tyckte att genuspedagogiken inte hade någon seriös vetenskaplig förankring. Jag tipsade även om en dokumentär som sänts på SVT som handlade om genus.

Under pausen frågade jag Ulrika varför hon sett så skeptisk ut och rekommenderade återigen henne att se dokumentären. För den kastade nytt ljus på den s.k.a genusteorin. Ulrika blev ursinnig och började skrika att hon inte tänkte titta på dokumentären och att det fanns andra dokumentärer. Hon fortsatte vidare att berätta för mig vilken ruskig människosyn jag hade som inte delade hennes uppfattning om genusteori. Hon menade på att jag var emot en människas rätt till könsbyte. Jag förklarade att det var inte vad diskussionen handlade om. En myndig människa har rätten till sin egen kropp. Men politiker skall inte lägga sig i barns utveckling och inte försöka pracka på dem sina genusideal. Särskilt då seriös forskning angående att kön är en social konstruktion saknas och den som finns visat sig vara direkt felaktig. Ulrika ifrågasatte skrikandes hur jag kunde jobba som läkare. Med en sådan fruktansvärd människosyn skulle hon aldrig skulle låta sina barn bli behandlade av mig. Detta var något hon upprepade vid flera tillfällen. Jag undrade vad hon menade med fruktansvärd människosyn. Att jag inte delade hennes världsbild och istället förlitade mig på medicinsk forskning? Då började hon använda uttryck som ”lilla vän” och anspela på att jag skulle vara homofob. Det hela kulminerade i att min människosyn berodde på min kulturella bakgrund. Hon såg sig alltså överlägsen mig för att jag var av en annan etnicitet och kulturell bakgrund? Det är faktiskt första gången jag känt att jag blivit utsatt för äkta rasism och fördomar i Sverige. Och detta av en av Mölndals ledande politiker och tillika kommunalråd. När hon gick sa jag

-Hejdå Ulrika

Hon vände sig om och gav mig en isande och mycket obehaglig hatisk blick. Utan att säga ett ord gick hon vidare

Att man kan ha delade åsikter är helt ok, men man måste kunna diskutera respektfullt med varandra. Som läkare måste jag ta många infallsvinklar i beaktning men jag måste också förlita mig på medicinsk forskning snarare än filosofiskt önsketänkade.

I min yrkesroll har jag bara botat människor. Men Ulrikas politik har kostat folket fruktan, lidelse och nu senast ett människoliv.

Ulrika du har möjligheten att låta dina barn slippa att ha mig som läkare. Tyvärr så slipper inte mina barn att ha dig som styrande politiker.

Därför blev jag politiskt engagerad

Detta är den text som borde varit min första, men har varit den allra svåraste att skriva. Varje utkast har blivit för långt med för mycket text. Det finns så mycket personliga nyanser och upplevelser som man vill beskriva. Denna tiden var så svår för mig så att tårar rinner för mina kinder varje gång jag försöker skriva om det. Tillslut var jag tvungen att bara skriva något kortfattat för att någonsin få ut texten och besvara den frågan som folk ofta ställer till mig. Varför jag engagerade mig politiskt. Kanske Morgans ögon på bilden nedan säger mer än jag någonsin skulle kunna skriva.

När min styvfar Morgan insjuknade i cancer så fick jag uppleva hur sjukvården är för en anhörig. Den frustration man känner och den hopplöshet man utsätts för.
Trots en mycket svår tid gick Morgan tillslut segrande ur både sin sjukdom och en oengagerad sjukvård. Priset hade varit högt. Uppenbara felbehandlingar hade kostat honom hans stämband och talförmåga och gett onödigt stort lidande. Men han levde det var det viktiga.

Men efter ett tag så insjuknade Morgan igen. Han blev sämre och sämre. Svensk sjukvård vägrade ta in Morgan och göra provtagning, utan skrev ut honom gång på gång vid varje akutbesök med recept på värktabletter. Tillslut erbjöd man Morgan paliativ vård (en slags sista skedet vård) Vid denna tid var jag läkarstuderande i Polen och jag fick vid flera tillfällen avbryta mina studier för att åka till Sverige och kräva att man tog rätt provtagningar. Något som svensk sjukvård inte gjort pga besparingskrav. Genom att gå till högre instanser och hota om anmälan så gjorde man tillslut de nödvändiga provtagningarna. När provresultaten kom bekräftades det som vi befarat, cancern hade kommit tillbaka. Med diagnos så satte man snabbt in rätt behandling. Men det var en klen tröst då man i onödan dragit ut flera månader på behandlingen genom att inte ta rätt prover från början. Morgans sjukdomsförlopp hade nu helt i onödan förvärrats och han var betydligt ”dyrare” att behandla till ett ovärderligt pris av personligt lidande, både för Morgan och oss anhöriga. Morgans överlevnadschanser ansågs vara minimala.

morgan

Men Morgan gav sig inte, mot alla odds lyckades han bli frisk igen. Det skrämmande var dock att Morgan aldrig hade fått en diagnos om inte jag varit där och ”bråkat” med sjukvården. Om inte jag i egenskap av läkarstuderande hade bråkat med svensk sjukvård och krävt rätt provtagningar då hade Morgan varit död idag.
Det fick mig att fundera över hur många som dör i onödan i Sverige idag. De som dör för att man sparar in på provtagningar eller sjukvårdsplatser. Jag försökte ta kontakt med politiker för att berätta hur besparingar kan bli dyrare i slutändan inte bara psykiskt utan även ekonomiskt. Men jag fick inget gehör av någon. Då beslutade jag mig för att bli politiskt aktiv. Jag skall kämpa för alla dom som kanske dör för att de inte erbjöds den vård de skulle behöva av besparings skäl.

Hur jag än funderar på smarta lösningar och idéer till framtida motioner inom sjukvårdspolitiken så hamnar jag ändå till sist på samma ställe. Sjukvården behöver mer pengar. Det finns ingen direkt genväg eller smart lösning som kringgår detta faktum. Sjukvårdspersonalen jobbar för mycket, för länge till för lite betalt. Det finns inte tillräckligt med sjukvårdsplatser och patienter får ligga i korridoren. Med besparingskrav tar man hellre för få prover än för många och kan därför missa att upptäcka sjukdomar. Är det inte rimligt att Sverige lägger lika mycket av sin BNP på sjukvård som USA gör? Vem vet vi kanske i slutändan ändå tjänar på det.

morgan2

Min historia slutade lyckligt. Morgans historia fortsätter, han repar sig för varje dag. Morgan och min mamma planerar en resa till Italien ihop.

Insändare i Mölndalsposten angående Folkets Hus portning av SD

manniskosyn

Angående Wallensäter och övriga i styrelsens beslut att porta SD från Folkets hus. 

Jag heter Ilona Michalowski och representerar Sverigedemokraterna i Mölndal. Jag är 36 år och läkare med en gedigen yrkeskarriär inom vård och omsorg. Jag är invandrare och född i Kazakstan i forna sovjetunionen. I dagarna hände något som jag inte upplevt sedan Sovjetunionens fall. Jag blev diskriminerad p.g.a av mina politiska åsikter. Jag blev nekad tillträde till ”folkets” hus, som en slags politisk apartheid. Anledningen skulle vara att vi inte hade samma människosyn?

Vilken människosyn är det ni syftar på? Jag jobbar dagligen med att vårda och läka människor. Jag är ideellt engagerad i välgörenhet och jag är Sverigedemokrat. Vad är det ni utför på dagarna som gör er så mycket bättre?

Vilka är ni som kan hävda att jag har en sämre människosyn, vad ger er rätten att antyda att jag och mitt parti är rasister? Jag är själv invandrare och de flesta av mina vänner är det också. Sverigedemokraterna har utvecklats och att kalla oss för rasister är direkt felaktigt, okunnigt och fördomsfullt. Vi är ett parti som står upp för medborgarnas intressen och för en politik likt den som förs i övriga Europa.

En mer berättigad fråga är snarare vad har ni själva för människosyn? Vi har ett samhälle där människor dör för att de nekas rätt vård, ett samhälle där vi tvingar ut dödssjuka in i arbetslivet, ett samhälle där man omvandlar lokaler för äldreboenden till mer lukrativa verksamheter som boenden för ensamkommande.

Jag blev Sverigedemokrat för att bekämpa det som svenska medborgare utsätts för, men jag skulle aldrig förhindra någon annan att uttrycka sin åsikt. Att neka Sveriges förmodligen tredje största parti tillträde i Folkets Hus är direkt odemokratiskt.

Jag kommer från en familj som i generationer har kämpat för demokrati. Först min farfar som stred mot nazisterna och min morbror som bekämpade kommunisterna. Nu verkar det som om jag måste föra kampen för demokrati vidare här i Sverige.

/Ilona Michalowski

Etnicitet och religion är inget handikapp

Har ni märkt den stora tävlingen som pågår i Sverige den senaste tiden? Jag pratar inte om Mellon, allsvenskan, eller elitserien i hockey. Jag pratar om den stora tävlingen i ”Vem är det mest synd om?”.

Då muslimerna var först ut med att kalla sig för ”Europas nya judar” så fick de inte bara särrättigheter och massa bidrag utan man blev i princip immun mot all form av kritik. Idag pratar man inte om att kvinnor tvingas bära slöja utan man pratar istället om kvinnors rätt till att bära slöja. Skulle man kritisera andra saker som hedersvåld eller massakrer utförda av islamister i islams namn så viftar man snabbt med islamfobi kortet.
Romerna är populära att tycka synd om just nu. Redan har man  lyckats kväsa all form av kritik mot romer. Att kritisera romer är rasism och inget annat. Att påstå att tiggande romer skulle vara organiserade är numera otänkbart i vanlig media. Likt muslimerna så vankas feta bidrag av svenska skattepengar just för att det är så synd om dem. Afrosvenskarna som även dom vill ha sin bit av skattebetalarnas ”bidragsregn för utsatta” kör hårt just nu med sin ”afrofobi. Så nu har vi Islamofobi, Romofobi, Afrofobi och Homofobi. Dessa  fobier verkar bara kunna behandlas med hjälp av svenskars skattepengar och gynsamma särrättigheter.

Nu verkar dock dessa utsatta grupper enats om ordet rasifierad. Rasifierad är enligt mig ett fruktansvärt ord som inte har någon nytta utan tjänar bara till att upplysa folk att det är synd om dom och att skapa ett vi och dom samhälle.
En vän till mig berättade att som barn så var han lite överviktig. Även om klasskompisar ibland kunde kalla honom tjockis så såg han sig aldrig själv som tjock och framförallt såg han det inte som ett problem. Det var först när skolkuratorn i bästa välvilja frågade honom om han blev retad för att han var överviktig som det gick upp för honom att han var ”tjock”. Helt plötsligt fick han insikten om att han varit annorlunda hela sitt liv och att det var något fel på honom trots att han känt sig normal hela tiden. Denna nya insikt gjorde honom ledsen och deprimerad. Precis samma sak gäller när man klassar folk som rasifierade. Att vara rasifierad är inget handikapp. Visst finns det säkert tillfällen då ”rasifierade” varit utsatta för diskriminering och fått höra elaka ord. Men detta gäller med största sannolikhet alla människor, äldre, tjocka, korta, spinkiga etc har säkert alla fått utstå sin beskärda del av diskriminering och glåpord. Jag har tom varit med om ett tillfälle då man nekade en blondin ett jobb för att hon var ”för bimbo”. Alltså anledningarna till att diskriminera är oändliga.

Ilonafobi

Rasifiering är nog bara en ynklig ursäkt till att inte behöva prestera. Det är så mycket enklare att skylla sina egna eller samhällets brister på de onda svenskarna som är rasister. Gör man dåligt ifrån sig i skolan, eller inte får det där jobbet så beror det inte på mig utan det beror på dom onda svenskarna. Säkert en mer bekväm bortförklaring, än det faktum att man kanske inte kämpade tillräckligt hårt.
I Danmark och Norge känner man inte till någon term motsvarande ”rasifiering” där är alla människor, oavsett hudfärg och religion. Där springer ”rasifierade” omkring lyckligt ovetande om att de är annorlunda och att det är synd om dom.

De säger att rasismen har ökat senaste åren. Är det så konstigt när man hela tiden får höra att folk som är ”rasifierade” är det extra synd om? Att ge särskilda bidrag till enbart rasifierade resulterar bara i att folk får uppfattningen att de presterar sämre. Är det inte möjligt att en arbetsgivare som vill anställa en rasifierad, kanske inte gör det för att han är rädd för att folk skall tro att han anställer bidragstagare? Är det inte möjligt att DO som skall motverka diskriminering i själva verket motverkar sitt eget syfte. Rädslan av att bli utsatt för DO vars utpressningsmetoder får vilket kriminellt gäng som helst att blekna, kanske gör att arbetsgivare drar sig för att anställa folk från ”utsatta” grupper. Kanske är det därför rekryteringsfirmor går så bra nu.

Sverige är ett av de minst rasistiska länderna i världen. Därför anser jag att det behövs inga särskilda rättigheter. Ingen skall klassas som utsatt  p.g.a. etnicitet eller religion, endast om de lider av någon form av funktionshinder. Först den dagen vi behandlar alla lika så kommer vi se på varandra som lika. Att hela tiden påtala att det är synd om rasifierade och särbehandla dom ökar bara rasismen.

 

 

Sverigedemokraterna behövs i EU

Jag kommer från ett land som med våld tvingades in i en överstatlig union, Sovjet Unionen. Efter mer än ett halvt sekel av förtryck och utan möjlighet till självbestämmande, så föll slutligen systemet ihop och vi blev fria. Med detta i åtanke så ser jag med förundran över hur Sverige med en sådan iver frivilligt vill underkasta sig ett överstatligt unionsstyre. Jag som såg folket i mitt forna land kämpa för sin rätt till självbestämmande, bevittnar nu hur Sverige lämnar över sitt självbestämmande till EU.
Jag måste erkänna att jag har varit ganska oinsatt om EU. Själva idén låter ju ganska lockande. Ett Europa som man kan röra sig fritt inom, jobba och studera var man vill. Betala gör man med den gemensamma valutan Euro utan att behöva växla sedlar. Industrin och företagen kan frodas genom den öppna handeln med Europa. Men varför måste vi vara med i EU för detta? Norge har ju valt att stå utanför EU, hur är det för dom? När jag studerade utomlands, så studerade jag med många norrmän. De kunde studera och resa i Europa lika fritt som mig. De kunde betala lika fritt med sina Visa-kort utan att växla sedlar. Norska företag har kunnat idka handel med andra Europeiska länder. Så varför är vi med i EU?

-Jo för att kunna påverka i Europa, brukar man säga. Men, vet dom verkligen om att vi bara har 20 ledamöter av 766 i EU parlamentet och till råga på allt är många av dessa 20 från olika politiska partier? Så i själva verket kan vi knappt påverka någonting men däremot måste vi underkasta oss beslut fattade av andra länders politiker.
Som blivande kommunpolitiker blev jag ganska chockad över att 60% av all kommunpolitik direkt eller indirekt påverkas av EU. Alltså övriga Europa är med och påverkar mer än hälften av dagordningen för oss i Mölndal.
EU är världens dyraste klubb. Avgiften ligger i snitt på 35 miljarder per år. EU-förespråkare brukar påpeka att vi får tillbaka en stor del. Jo vi får runt 11 miljarder tillbaka i olika projekt bestämda av EU. Sverige är förövrigt det land som får minst tillbaka av alla länder i unionen. Det betyder i praktiken att Sverige är ett av de länder som betalar allra mest i EU avgift. Varför? Jag skulle inte bli förvånad om Reinfeldt erbjuds ett EU-toppjobb när han snart blir arbetslös efter valet.

EUs byråkrati är ett kapitel för sig, där korruptionen styr och 14000 lobbyister påverkar dagordningen. 74-83% av lobbyisterna kommer från industrin. Mitt inlägg var inte tänkt som en faktaartikel utan snarare en uppmaning om att läsa på vad EU är. Ju mer du lär dig desto värre blir det. Men det är viktigt att göra det.

eu

EU var tänkt som ett europeiskt samarbete men har blivit en överstatlig union vars topp består av icke folkvalda politiker. Men det skrämmande är vad kan EU bli imorgon? Redan så har man börjat med en EU polis (Europol) och man sneglar mot en gemensam krigsmakt. Vill vi verkligen detta. Nej jag tror faktiskt ingen egentligen vill detta. Därför är det viktigt att rösta på ett EU kritiskt parti. Ett parti som vågar stå upp för dig och svenska intressen. Ett parti som vågar omförhandla avgiften. Ett parti som vågar säga nej till EU. Sverigedemokraterna är det enda EU kritiska partiet i riksdagen och vid det här laget borde det väl vara känt för de flesta att Sverigedemokraterna är det parti vågar stå upp för det som är rätt, även när det är som svårast att göra det.


 

 

Att våga stå upp för det man tror på.

I senaste numret av Läkartidningen så kunde man läsa inte mindre än tre artiklar mot Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna med en uppmaning om att förhindra demokratin. Eftersom jag själv är läkare och engagerat mig politiskt så blir jag väldigt illa berörd av detta. Det finns nog inget parti som är mer sjukvårdsvänligt än Sverigedemokraterna och det är en av anledningarna till att jag är medlem och kandiderar för partiet. Det är väldigt viktigt att beslutsfattare ser med egna ögon hur svensk vård fungerar, särskilt Sverigedemokraterna som kan bli Sveriges tredje största parti och vågmästare.

SD motståndarna döljer sig bakom floskler som allas rätt till vård och att SDs politik strider mot läkaretiken. Men detta stämmer inte. Sverigedemokraternas syn på rätten till vård skiljer sig inte ifrån andra  länders förhållningssätt. Jag blir upprörd över hur Jimmie Åkesson beskrivs och blir behandlad. Sen när var det ok att behandla någon så, har vi inte uppfostrats bättre? Jag blir också upprörd över att så få vågar stå upp mot den odemokratiska vänsterpöbeln.   Jimmie Åkesson är modig och vågar stå för det som många av oss tycker är rätt och vi borde inspireras av honom.

Att vara modig handlar inte om att säga det som anses vara rätt för stunden, utan att stå upp för det man tror på när det är som svårast att göra det. Historien är full av människor som vågat. Charles Darwin som vågade utmana kyrkan med sin evolutionsteori. Ignaz Semmelweis som vågade stå upp mot läkarkåren. Även Rosa Parks som vågade stå upp för sina rättigheter. Gemensamt med Åkesson var att de hade ett samhälle som motverkade dom, en mobb som hatade dom och en media som smädade dom. Men priset för deras mod belönades av historien.

Att hålla politisk korrekta tal är inte mod. Att som vänstern stå i hundratals och kasta sten på ett tiotal Sverigedemokrater vid ett SD-möte är inte mod. Att demonstrera mot en affärsidkare som skvätter vatten på en tiggare men samtidigt vara tysta när invandrarungdomar misshandlar tiggare är inte mod.

Att vara modig handlar inte om att säga det som anses vara rätt för stunden, utan att stå upp för det man tror på när det är som svårast att göra det.

hopp

När jag ser på Sverige och dess befolkning så ser jag ett kuvat folk som inte vågar, ett folk som tappat sitt mod. Men nu är det viktigare än någonsin att våga. Ni håller på att förlora det som vi fick kämpa för i mitt forna hemland nämligen Demokrati och frihet. Det är viktigt att man vågar stå upp för sin tro och längtan efter en stark välfärd och ett tryggt samhälle.
Så länge vi vågar finns det hopp.

Det är ”inte” invandrarnas fel

Vi kan läsa på statens egna sida hur ett ensamkommande flyktingbarn i extremfall kan kosta upp till 16.000 kr per dygn. Hur går detta till hur kan det vara så dyrt? Pengarna går ju knappast ner i den ensamkommandes ficka. Det ligger inte heller i den ensamkommandes intresse att kosta skattebetalarna så mycket pengar, han har knappast bett om det.

Så det är inte invandrarnas fel för att migrationspolitiken är som den är, men vems fel är det egentligen? Politikerna jo självklart, men varför? hur kom vi till det här? Vi tar pengarna från våra äldre, skär ner på sjukvården och annan välfärd och till råga på allt belånar vi oss för att upprätthålla världens mest extrema och galna flyktingpolitik, varför? Varför låter våra makthavare detta ske?

Follow the money. Om man inte vet varför så kan man alltid räkna med att det handlar om pengar. Asylindustrin omsätter gigantiska, nästan ofattbara summor pengar, och ju mer ansvarslös invandring vi får desto mer omsätter den. Många företag gör enorma förtjänster på Sveriges invandringspolitik och har starka intressen av att den fortsätter i samma anda eller rentav ökar. Man kan därför bara spekulera i vilken otroligt resursstark lobby som påverkar svenska politiker idag.

 Jag funderade häromdagen. I kommunen där jag kandiderar har vi ett bolag som heter Baggium Vård & Behandling AB som i huvudsak sysslar med vård av ensamkommande flyktingbarn. Med en koll på internet kan man se att företaget omsatte mer än 194 miljoner år 2012 och gjorde ca 35 miljoner i vinst. Sätt detta i relation till Sverigedemokraterna i Mölndals valbudget på ca 150.000kr, alltså inte ens en promille av Baggiums årliga omsättning. Sverigedemokraternas politik hotar ju Baggiums vinstpotential, vad skulle det kunna vara värt för ett sådant företag att motverka Sverigedemokratiskt inflytande i svensk politik? En hundradel av sin omsättning, ungefär 10 ggr mer än Sverigedemokraterna i Mölndals valbudget? Sen är ju Baggium långt ifrån det enda företag i Mölndal som tjänar pengar på asylsökande. Tolkar, cateringfirmor, vaktbolag etc gör alla omsättningar i mångmiljonbelopp på svensk invandringspolitik och har även dom all anledning att ekonomiskt motverka Sverigedemokraterna.
Men i vems intresse skulle det vara att stötta sverigedemokraterna? Alla vanliga svenska medborgare förstås, men de har ju knappast några pengar att stötta med eftersom de måste jobba ihop pengar till Baggiums gigantiska miljonomsättningar.

Ilona4

Det är kanske därför inte så svårt att förstå hur organisationer som Expo och liknande kan hålla ”dyra” föreläsningar runt om i landet på skolor och företag och sprida anti SD propaganda. Att köpta forskningsrapporter som kommer till slutsatser som strider mot allt sunt förnuft och verklighet används som faktaunderlag. Att hela organisationer kan startas med ett enda syfte, att gräva fram negativa uppgifter om Sverigedemokraterna som tex Research gruppen. Jag skulle kunna fortsätta med en lång rad exempel. Det är idag väldigt lönsamt att föra en anti-sverigedemokratisk agenda. Var pengarna kommer ifrån och varför kan man ju spekulera i.

Jag känner igen detta från mitt gamla hemland. I Sverige kallar vi det för allas lika värde, i Ukraina kallade vi det för korruption. För mig är det ganska tydligt att det handlar om just ren skär korruption. För något decennium sedan så kunde småföretagare vara med och tjäna pengar på asyltåget. Men numera har man stramat åt med regler som gör det i princip omöjligt för vanliga företagare att ta del av miljonregnen. Idag är det endast storföretag som kan vara med och lägga anbud på migrationsverkets lukrativa avtal. Vem tjänar på det? Inte är det asylsökare eller svenska skattebetalare iallafall.

  • Obs! Ovanstående är funderingar från min sida och Baggium togs enbart upp som exempel  då de ligger i Mölndal som är min hemkommun. Det finns ju många liknande företag runtom i landet. Ta tex Socialdemokraten Jan Emanuelsson

 

Därför är det så viktigt att ta fighten för våra äldre

När brottslingar rånar så brukar de välja ut svaga individer eftersom de är lätta offer med minimal risk att försvara sig. Samma tanke måste alliansen ha när man tar från pensionärerna och skär ner på äldrevården. De äldre kan ju knappast bränna bilar och kasta sten på polis och räddningstjänst. En bra idé kan man tycka, eller?

NEJ det är ingen bra idé. Förutom att vi faktiskt har en moralisk skyldighet att ge våra äldre en värdig ålderdom så är det också jätteviktigt för samhället i stort. Själva grunden i våran välfärd bygger på tryggheten om att veta att man får ett bra omhändertagande på ålderns höst. Urholkas förtroendet för våran välfärd så trasas också själva idén om välfärdssamhället sönder. Människor frågar sig varför skall jag ställa upp på ett system som inte ställer upp på mig.

Pensionsdagen borde ses som ett positivt mål efter ett liv av slit. En tid då man får tid att göra allt det som man inte hann med medans man slet för välfärdsamhället. Istället har pensionsdagen blivit en slags ödesdag som många fruktar och oroar sig över. För många handlar det inte längre om att få ett bra liv efter pensionen utan snarare att bara kunna klara vardagen. Denna otrygghet skapar en osund stress hos människor och jag tänka mig att det får konsekvenser för samhället i stort. Därför är det viktigt att ta fighten för pensionärerna, inte bara för dom utan för oss alla som tror på välfärd.

Jag kan inte garantera att jag kan göra det bättre för pensionärerna, men jag kan svära på att jag skall kämpa med all kraft för det. Jag kommer att lägga fram förslag på förbättringar och rösta NEJ för alla övriga partiers pensionärsfientliga politik.

pension

Tänk om Sveriges sjukvård var som i Danmark

IMG_3008

Just nu gör jag min AT tjänst i Danmark, det är bra få lite perspektiv hur sjukvården fungerar i andra länder. Danmark är faktiskt ett riktigt föredöme det går inte ens att jämföra med Sverige. I Danmark brukar människor som kommer till akuten oavsett tid bli hjälpta inom 2 timmar. När en patient i Danmark fick vänta 5 timmar på akuten så blev det tidningsrubriker. Jämför det med Sverige där man skulle se det som ren tur om man fick hjälp inom 5 timmar, men vi vet att det i själva verket kan bli upp till 8 timmar o ibland mer. För att snabba upp ytterligare i Danmark så brukar man ta EKG och blodprover under tiden som patienten väntar

I Danmark brukar människor som kommer till akuten oavsett tid bli hjälpta inom 2 timmar.

I Danmark ställer man fokus på patienterna med bra och snabb service för dem. Vi gör alla undersökningar på en gång vid den minsta misstanke om något är fel. Vi sparar inte på CT, MRI eller röntgen. Vi tar alla blodprov som behövs för att i tid upptäcka allvarliga sjukdomar och hjälpa människor att undvika komplikationer. I Sverige är det tvärtom, det är som att vi sparar på provtagningar inte bara för att de är dyra utan för att vi på något sätt är rädda för att upptäcka något och därför behöva ge dem mera vård.

Skillnaden mellan våra grannländer är alltså total. Danmark har mer en riktig vård där man är mån om människor medans i Sverige så är det mer som att man skall klara av så många patienter man kan på kortast tid.

Den svenska modellen att få patienter ”undanstökade” så fort som möjligt kan kanske kan verka som den mest lönsamma, men jag undrar hur det är i längden. Kostnaden för alla fall som där man hade kunnat upptäcka symptom i ett tidigare stadium om rätt prover tagits planar nog ut skillnaderna en del. Om inte annat så anser jag att den Danska modellen av sjukvård får människor att känna sig både tryggare o gladare och det vinner man på i längden.

Kanske inte så konstigt att det fungerar bättre i Danmark dom har ju till viss del haft en sverigedemokratiskt politik i många år.

 

Mina första stapplande steg i politiken

Man kan sitta och tycka att allt är fel och klaga eller så kan man bli politiskt aktiv och försöka göra något åt det.

Problemet för mig var bara att jag tyckte att alla partierna var lika dåliga, ja alla utom SD. Men jag måste erkänna att jag till en början var en aning färgad av medias hetskampanjer mot SD. Men efter att ha varit uppväxt i en kommunistisk diktatur så har man lärt sig att man kanske skall kolla upp fakta själv snarare än att lyssna på media och propaganda.

Det tog inte lång tid innan jag insåg att SD var mitt parti. Jag blev medlem och sedan gick allt så fort.

Jag har mycket att lära, men jag känner en sådan oerhörd entusiasm för det här. Jag har chansen att få forma detta samhälle till en bättre plats, inte bara för mig och mina barn utan också för er.

Det tog inte lång tid innan jag insåg att SD var mitt parti

Jag hoppas att jag skall kunna påverka och inspirera andra, särskilt kvinnor och invandrare som ”jag” att intressera sig för politik. Jag vill också ge en annan mer sann bild av SD än den som förmedlas i media idag.

standing