Därför blev jag politiskt engagerad

Detta är den text som borde varit min första, men har varit den allra svåraste att skriva. Varje utkast har blivit för långt med för mycket text. Det finns så mycket personliga nyanser och upplevelser som man vill beskriva. Denna tiden var så svår för mig så att tårar rinner för mina kinder varje gång jag försöker skriva om det. Tillslut var jag tvungen att bara skriva något kortfattat för att någonsin få ut texten och besvara den frågan som folk ofta ställer till mig. Varför jag engagerade mig politiskt. Kanske Morgans ögon på bilden nedan säger mer än jag någonsin skulle kunna skriva.

När min styvfar Morgan insjuknade i cancer så fick jag uppleva hur sjukvården är för en anhörig. Den frustration man känner och den hopplöshet man utsätts för.
Trots en mycket svår tid gick Morgan tillslut segrande ur både sin sjukdom och en oengagerad sjukvård. Priset hade varit högt. Uppenbara felbehandlingar hade kostat honom hans stämband och talförmåga och gett onödigt stort lidande. Men han levde det var det viktiga.

Men efter ett tag så insjuknade Morgan igen. Han blev sämre och sämre. Svensk sjukvård vägrade ta in Morgan och göra provtagning, utan skrev ut honom gång på gång vid varje akutbesök med recept på värktabletter. Tillslut erbjöd man Morgan paliativ vård (en slags sista skedet vård) Vid denna tid var jag läkarstuderande i Polen och jag fick vid flera tillfällen avbryta mina studier för att åka till Sverige och kräva att man tog rätt provtagningar. Något som svensk sjukvård inte gjort pga besparingskrav. Genom att gå till högre instanser och hota om anmälan så gjorde man tillslut de nödvändiga provtagningarna. När provresultaten kom bekräftades det som vi befarat, cancern hade kommit tillbaka. Med diagnos så satte man snabbt in rätt behandling. Men det var en klen tröst då man i onödan dragit ut flera månader på behandlingen genom att inte ta rätt prover från början. Morgans sjukdomsförlopp hade nu helt i onödan förvärrats och han var betydligt ”dyrare” att behandla till ett ovärderligt pris av personligt lidande, både för Morgan och oss anhöriga. Morgans överlevnadschanser ansågs vara minimala.

morgan

Men Morgan gav sig inte, mot alla odds lyckades han bli frisk igen. Det skrämmande var dock att Morgan aldrig hade fått en diagnos om inte jag varit där och ”bråkat” med sjukvården. Om inte jag i egenskap av läkarstuderande hade bråkat med svensk sjukvård och krävt rätt provtagningar då hade Morgan varit död idag.
Det fick mig att fundera över hur många som dör i onödan i Sverige idag. De som dör för att man sparar in på provtagningar eller sjukvårdsplatser. Jag försökte ta kontakt med politiker för att berätta hur besparingar kan bli dyrare i slutändan inte bara psykiskt utan även ekonomiskt. Men jag fick inget gehör av någon. Då beslutade jag mig för att bli politiskt aktiv. Jag skall kämpa för alla dom som kanske dör för att de inte erbjöds den vård de skulle behöva av besparings skäl.

Hur jag än funderar på smarta lösningar och idéer till framtida motioner inom sjukvårdspolitiken så hamnar jag ändå till sist på samma ställe. Sjukvården behöver mer pengar. Det finns ingen direkt genväg eller smart lösning som kringgår detta faktum. Sjukvårdspersonalen jobbar för mycket, för länge till för lite betalt. Det finns inte tillräckligt med sjukvårdsplatser och patienter får ligga i korridoren. Med besparingskrav tar man hellre för få prover än för många och kan därför missa att upptäcka sjukdomar. Är det inte rimligt att Sverige lägger lika mycket av sin BNP på sjukvård som USA gör? Vem vet vi kanske i slutändan ändå tjänar på det.

morgan2

Min historia slutade lyckligt. Morgans historia fortsätter, han repar sig för varje dag. Morgan och min mamma planerar en resa till Italien ihop.