Idag blev jag kallad för både det ena och andra

Dagen började med att många hatiska kommentarer strömmade in på min blogg. Det var uppmaningar som ”Åk hem Ilona. Jävla invandrare…” eller ord som hora”, ”parasit”, ”efterbliven” etc.. Det har aldrig kommit så frekvent som idag så jag anade att något hade hänt. 
I en kommentar blev jag uppmärksammad om att jag blivit uthängd på (hat)sajten IRM. 

Det var min artikel om nationalism, där jag anser att man kan se nationalism som något inkluderande istället för exkluderande, som IRM hade skrivit om.

IRM hävdade att jag inte kände till SDs principprogram och hänvisade till textutdrag från principprogrammet. Man gjorde sig lustig och illustrerade inlägget med en animerad bild. På kommentarerna kunde man läsa alltifrån att jag var en idiot, efterbliven hade ADHD och mer kommer till i skrivande stund. Som läkare brukar jag vara aningen mer försiktig med att sätta diagnos på människor.

Jag anser att det snarare rör sig om olika tolkningar av SDs partiprogram. Jag delar inte IRMs tolkning. 

Egentligen spelar det ingen roll. Detta är ”Mitt SD” ingen annans. Det är min blogg som jag driver o bekostar själv. Ingen talar om för mig vad jag skall skriva. Jag skriver här för att väljare skall lära känna mig, de skall veta vad ”jag” står för. Gillar man det jag skriver så kan man personrösta på mig, gillar man det inte så röstar man på någon annan. Det jag skriver är min agenda och det är den jag kommer att driva i SD. Såvitt jag vet så har den inte krockat med SDs principprogram.

Jag har fått otroligt mycket stöd från SD och våra sympatisörer. Det faktum att jag fick så höga placeringar på listorna tolkar jag som att jag har stort stöd internt för mina åsikter.

Min etnicitet har aldrig blivit ifrågasatt av SD. Men den är ständigt återkommande på anti SD sajter och i deras kommentarsfält. Särskilt lustig gör man sig över hur jag skriver. Jag har inte bott i Sverige mycket mer än ett decennium och många av de åren har jag studerat utomlands.

IRM har påstått sig vilja motverka rasism och främlingsfientlighet. Om så vore fallet så borde man väl snarare vara glad för att jag finns inom SD? Istället hänger man ut mig och nämner min dotter i rubriken ackompanjerat med hatiska kommentarer. Det tycker jag säger mer om IRM än om SD.

Nationalism behövs

Jag anser att nationalism är det som binder ihop ett samhälle och nation. Det som skapar den där gemenskapen som får oss att kämpa för samma mål. Nationalism är lojaliteten till sitt eget land och sin egen mark. Den lojalitet som krävs för att ett land ska klara sig ur kriser och katastrofer.

Människan är skapad för att tillhöra en grupp. Vi och dom finns i grunden av varje människa. Man kan se det i en familj, man kan se det på ett företag, man kan se det hos fotbollssupportrar o.s.v.
Många som förkastar nationalism brukar hävda att de är världsmedborgare. Men i själva verket har de bara anslutit sig till gruppen ”Vi världsmedborgare” mot dom som helt enkelt inte är det.

I mitt forna Sovjetunionen bands vi samman av kommunismen och det var vi kommunister mot dom, kapitalisterna. Kommunisterna suddade ut landsgränser. Vi var lojala till en ideologi istället för ett land. Men en ideologi är inte stark nog för att hålla samman en grupp i längden. När en grupp spricker så går folk över till mindre grupper. Efter Sovjetunionens fall, gick man över till nationalstater. Historien har visat att nationalstaterna består medans politiska eller religiösa unioner spricker.

Homogenitet är viktigt. Vi kan tyvärr se att överallt där inte homogenitet råder så skapas katastrofala problem. Vi såg det i forna Jugoslavien vi ser det just nu i mellanöstern. I mitt forna land Ukraina kan man se hur landet spricker upp, till följd av att det homogena sattes ur spel under sovjettiden.
Om den svenska nationen skulle spricka, i vilka grupper skulle vi då dela in oss i? Svenskar, Irakier, somalier, bosnier etc ? Utan nationalism, vad binder oss samman då?

flaggan

Det är därför Sverigedemokraternas assimileringspolitik tilltalar mig. Oavsett ursprung så samlas vi under nationalismen och det svenska. Jag skall inte vara en Ukrainare i Sverige, utan snarare en svensk från Ukraina. Inget vi och dom, bara vi. Jag behöver inte ge upp min Ukrainska kultur och identitet men jag behöver heller inte låta den gå ut över min svenska.
Även om en del av mitt hjärta alltid kommer att vara Ukrainskt. Så kommer min dotter vara helt svensk. Även om vi inte har varit med att skapa Sveriges fantastiska historia så kommer vi att vara med att skapa dess framtid.

Många svenskar ser det som något fult att vara nationalist.
Men jag tycker att man skall älska sitt land. Vi har så mycket att vara stolta över.
Mina norska studiekamrater på medicinska universitetet försätts i en slags euforisk extas varje nationaldag.  Det spelar ingen roll om de ursprungligen kommer från Pakistan, Iran eller något annat land. De är alla förenade i nationalismen, kärleken och stoltheten till sitt land.
Hur skall vi invandrare kunna bli stolta svenskar om inte ens etniska svenskar själva tillåts vara det?

Vi invandrare borde ärligt ställa oss frågan vill vi att Sverige skall bli mer likt det land vi kom ifrån? Trots att jag älskar mitt ursprungsland så vill jag inte att Sverige ska bli mer likt Ukraina.
Därför är jag en stolt nationalist och jag vill kämpa för att bevara Sverige svenskt.

Grattis till alla mina norska vänner på 17 maj.