Rasistisk antirasist?

ilona_2

Jag vill egentligen inte hänga ut någon. Men jag är ganska upprörd och det är en händelse som jag tycker är viktig att berätta. Det handlar om en hög kommun och regionalpolitiker som styr våra dagliga liv.

Idag hände något som gjorde mig chockad och fick mig att känna starkt obehag. Det var under kommunstyrelsemötet angående en motion om genus. Där blev jag utsatt för påhopp med rasistiska förtecken av miljöpartiets kommunalråd Ulrika Frick. Jag förklarade att jag var emot motionen för att jag främst tyckte att genuspedagogiken inte hade någon seriös vetenskaplig förankring. Jag tipsade även om en dokumentär som sänts på SVT som handlade om genus.

Under pausen frågade jag Ulrika varför hon sett så skeptisk ut och rekommenderade återigen henne att se dokumentären. För den kastade nytt ljus på den s.k.a genusteorin. Ulrika blev ursinnig och började skrika att hon inte tänkte titta på dokumentären och att det fanns andra dokumentärer. Hon fortsatte vidare att berätta för mig vilken ruskig människosyn jag hade som inte delade hennes uppfattning om genusteori. Hon menade på att jag var emot en människas rätt till könsbyte. Jag förklarade att det var inte vad diskussionen handlade om. En myndig människa har rätten till sin egen kropp. Men politiker skall inte lägga sig i barns utveckling och inte försöka pracka på dem sina genusideal. Särskilt då seriös forskning angående att kön är en social konstruktion saknas och den som finns visat sig vara direkt felaktig. Ulrika ifrågasatte skrikandes hur jag kunde jobba som läkare. Med en sådan fruktansvärd människosyn skulle hon aldrig skulle låta sina barn bli behandlade av mig. Detta var något hon upprepade vid flera tillfällen. Jag undrade vad hon menade med fruktansvärd människosyn. Att jag inte delade hennes världsbild och istället förlitade mig på medicinsk forskning? Då började hon använda uttryck som ”lilla vän” och anspela på att jag skulle vara homofob. Det hela kulminerade i att min människosyn berodde på min kulturella bakgrund. Hon såg sig alltså överlägsen mig för att jag var av en annan etnicitet och kulturell bakgrund? Det är faktiskt första gången jag känt att jag blivit utsatt för äkta rasism och fördomar i Sverige. Och detta av en av Mölndals ledande politiker och tillika kommunalråd. När hon gick sa jag

-Hejdå Ulrika

Hon vände sig om och gav mig en isande och mycket obehaglig hatisk blick. Utan att säga ett ord gick hon vidare

Att man kan ha delade åsikter är helt ok, men man måste kunna diskutera respektfullt med varandra. Som läkare måste jag ta många infallsvinklar i beaktning men jag måste också förlita mig på medicinsk forskning snarare än filosofiskt önsketänkade.

I min yrkesroll har jag bara botat människor. Men Ulrikas politik har kostat folket fruktan, lidelse och nu senast ett människoliv.

Ulrika du har möjligheten att låta dina barn slippa att ha mig som läkare. Tyvärr så slipper inte mina barn att ha dig som styrande politiker.

Det paradoxala Sverige och fenomenet projektion

rha
Det har väl inte undgått någon hur paradoxalt det politiska klimatet har blivit senaste tiden. Man kan läsa om hur vissa tycker det är okej att på odemokratisk väg motverka politiska meningsmotståndare i syfte att värna om demokratin. De som säger sig verka mot rasism, kan skriva att det borde vara skottpengar på vita. Vissa hävdar att alla i SD är rasister för att de drar ”alla över en kam”, samtidigt som man missar att man precis gjorde exakt samma sak själv. Det finns i princip hur många exempel som helst.

Åtskilliga tidningsartiklar särskilt i utlandet har försökt att förklara detta fenomen som pågår i Sverige och försöker förklara det hela med samhällspolitiska orsaker.

Som läkare är jag dock mer intresserad av de medicinska orsakerna. Det finns ett fenomen inom psykologin som kallas Projektion.
”Projektion, en term som används inom psykologin för att beskriva hur en person som inte vill eller kan kännas vid sina egna svagheter tillskriver andra personer dessa egenskaper för att försvara sin självbild.” – wiki 
Visst känns det igen?
-”Dom” är fascister så därför bekämpar vi dem med förbud.
-”Dom” är emot allas lika värde, därför kan jag behandla dem som mindre värda.
-”Dom” är outbildade och okunniga, på så sätt framstår jag som mer smart och bildad.

Ett av de tydligaste exemplen på projektion kan man nog se på vänstervridna sajter som tex IRM. En sida som sägs motverka hat samtidigt som den genererar densamma. Som tydligast blir det i deras kommentarsfält. Ibland kan det bli närmast komiskt att läsa. Behovet av att förklara hur ”dumma” sina meningsmotståndare är återkommande. I inlägg efter inlägg, vissa mer fantasifulla än andra så beskrivs dumheten i de som inte tycker som dem. Vissa måste skriva flera kommentarer i samma inlägg. En psykiskt välmående människa har inget behov av att tala om hur dumma ”andra” är, den är helt enkelt inte i behov av en sådan självbekräftelse.

I sanningens namn så kan man väl säga att projektion återfinns på både vänster och högerkant. Men den är som mest påtaglig och farlig i media och på vänsterkant just nu. Samtidigt som kvällspress ondgör sig över hur bloggar hänger ut dömda brottslingar så har de inga problem att själva hänga ut ”misstänkta” meningsmotståndare som uttrycker sig fel i ett land som sägs ha yttrandefrihet. Vänstern tar sin projektion från kommentarsfält till aktiv handling. De tar sig rätt att kasta sten mot polis och andra människor för att värna om allas lika värde? Vi lever i ett paradoxalt samhälle där projektion omöjliggör vissas förmåga att se sina egna brister.

Att försvara onda handlingar med att man handlar i godhet har man gjort i alla tider. Alltifrån häxbränning på medeltiden till dagens härjningar av ISIS. Alla motiverar de sina handlingar med att de agerar av godhet.
Med detta i åtanke så förstår man hur viktigt det är att motverka ”projektion”, även inom sig själv. Man måste vara insiktsfull och öppen för sina egna brister och andra människors tankar, även om man tycker att de har helt fel. De som fördummar människor eller tillskriver dem med negativa epitet tillför ingenting och har redan förlorat på ett intellektuellt plan. Det kan endast ses som en personlig svaghet. Jag ber därför alla att tänka en extra gång innan ni beskriver en annan medmänniska. Samtidigt som man inte behöver bry sig om hatiska kommentarer och osaklig kritik. Troligen är det bara en projektion av deras egna brister.

En hjälpande hand

Miljarder människor på jorden befinner sig i en kritisk situation. Runt om i världen finns människor som svälter, eller dör av enkla sjukdomar till följd av undernäring eller brist på medicin. Många barn  lever som hemlösa, föräldralösa eller tvingas arbeta i strid med FNs barnkonvention. I världen blir människor förföljda eller slaktade för sin tro. Dessa människor syns inte för de har ingen politisk makt, de hörs inte för att ingen lyssnar på dem. De lider och dör i tystnad utan att någon märker dem. 
I Sverige hjälper vi de som syns och de som skriker högst lyssnar vi på. Men resten då?


För ett tag sedan så fick jag äran av att bli delaktig i en välgörenhetsorganisation. En organisation med fokus på de människor som finns men inte syns.

Jag hade länge själv tänkt tanken på en hjälporganisation som drevs av människor med ett brinnande engagemang för att hjälpa, snarare än att själva plocka ut höga arvoden. En organisation som använde pengar mer effektivt, som dessutom inte diskriminerade någon för dess politiska åsikter. Svaret var Right Hand AID.

Right Hand AID arbetar efter mottot :
”att hjälpa människor att lära sig fiska”, inte bara att ge dem ”en fisk för dagen”

Right hand Aid startades som ett slags svar på dagens korrupta hjälporganisationer och ett alternativ för oss Sverigevänner. Det är en organisation med fokus på att hjälpa människor att komma på fötter snarare än att bli beroende av bidrag.
Där man kan visa att ”hjälp på plats” är det mest humana och effektiva. Något som Syster Hatune, en samarbetspartner till Right Hand AID kan intyga om.

rha

Syster Hatune är en syrisk-ortodox nunna som vigt sitt liv åt att hjälpa andra och grundare till Sister Hatune foundation, en internationellt erkänd hjälporganisation. Syster Hatune har tilldelats Tysklands mest prestigefyllda order.”Merit ordern” = ”Den Tyska Förtjänstmedaljen av första graden” och prisats för hennes förmåga att få lite att räcka till mycket.  
Ärliga företrädare har varit viktigt för mig. Inte någon Bengt Westerberg som utöver ordinarie hög lön krävde ett styrelsearvode på ca 60.000kr per månad, motsvarande mer än 300 månadsgivare (per 200kr). 

hatune

Man kan inte annat än att fascineras av den fantastiska Hatune. En människa som vigt hela sitt liv åt att hjälpa. Hon finns där för att ge en hjälpande hand där det behövs.

Right Hand AID belyser även situationen för de kristna.
Syster Hatune som har en helt unik inblick i de kristnas situation i mellanöstern vittnar om hur kristna systematiskt diskrimineras. Hon beskriver hur UNHCR väljer bort kristna kvotflyktingar till förmån för främst muslimer. Röda korsets motsvarighet Röda halvmånen uppges verka mer för trosfränder än övriga religösa minoriteter. Därför fyller Syster Hatune och Right Hand AID en så viktig funktion. De gör ingen skillnad på människor, där hjälper man efter behov.

Jag är så oerhört glad att jag fått förtroende att vara en del av detta projekt, tillsammans med eldsjälar som Hans Erling Jensen, Lars Tilly, Ewa Samvik, Björn Norström m.fl och inte minst Syster Hatune.

Läs mer om Right Hand AID, våra mål och visioner. Läs hur Right Hand AID vill hjälpa de som finns men inte syns.

hatune2

Hatet mot den vite mannen

Vi kunde för ett tag sedan läsa om hur ett ungdomsgäng grovt misshandlade en äldre ”vit” man i tunnelbanan. Det var inte första gången vi hörde om något liknande och kommer troligen inte vara sista heller. Det som knyter samman dessa dåd är det oerhörda övervåld som använts, att offret är en vit man och att förövarna inte är etniskt svenska. Det handlar inte om att dela ut ett enstaka slag, det handlar om att skada, krossa och förstöra. Det handlar om ett blint hat som får alla moraliska spärrar att brista. Men vad är det som triggar igång detta hat?

Överallt i media matas vi med ett hat mot de priviligierade vita männen. Den late vite mannen som tillskansat sig all makt och förtrycker alla andra. Han är roten till all ondska och skall med alla medel bekämpas till varje pris.

Detta hat, demonisering och framförallt avhumanisering har skett tidigare i historien med förödande resultat. Att förknippa ondska med hudfärg och kön trodde kanske de flesta var förpassat till historien. Men det sker faktiskt här och nu varje dag. Vi matas om den vite mannens ondska varje dag, i skola, i media, i politiken och i debatten. Kanske är det just detta som får vissa invandrare att släppa alla spärrar när de hoppar på en vit man?

Afrosvenskarnas riksförbund med paradoxalt nog starka kopplingar till ”muslimska mänskliga rättighetskommittén” jobbar ständigt på att påminna om den svenske vite mannens illdåd, men framför allt delaktighet i slavhandeln för ett par hundra år sedan. Man nämner dock aldrig det faktum att muslimer tog minst lika många svarta som slavar. Afrosvenskarna jobbar alltså sida vid sida med ett förbund som har kopplingar till de som förtrycker dem än idag. Galenskap eller bara okunskap?

vitman

Frågan är om det ens står i svenska elevers skolböcker att tex slaveriet i Saudiarabien avskaffades först 1962. I vissa muslimska länder pågår slavhandel med svarta fortfarande. Eller att förintelsen inspirerades av muslimernas folkmord på armenier. Ofta när jag pratar med svenskar så är det helt ovetande om detta.

Visst har den vite mannen gjort mycket ont genom historien. Men gäller inte det samma för män av alla olika färger? Japaner, Araber, Indianer etc har väl alla utfört så mycket ondska de kunnat efter sin förmåga? Men kan man inte ärligt säga att den vite mannen också gjort mycket gott? Det var ju faktiskt den vite mannen som avskaffade slaveriet. Det är den vite mannens uppfinningsrikedom som löst många svältkatastrofer, skapat mediciner som räddat livet på många miljoner människor. Skapat uppfinningar som gjort livet bättre och enklare att leva.

Det är även den vite mannen som byggt upp väldens mest HBTQ toleranta länder. I Sverige har den vite mannens skattepengar bekostat världens dyraste invandringspolitik. Det är i den vite mannens värld som vi kvinnor idag åtnjuter mer rättigheter än någon annanstans på jorden. Där vi dessutom helt fritt kan föra kampen vidare.
Det är väl bara i den vite mannens värld där det finns frihetskämpar av andra färger som lyckats?

Till er som hatar den vite mannen, ta er en titt på samhället och fundera hur världen skulle se ut utan honom. Är inte den vite mannens värld den bästa att leva i, jämfört med övriga världen? Istället för att hata den vite mannen så skulle jag vilja tacka honom för ett bra jobb hittills, även om det finns en hel del kvar att göra.


När jag talar om den vite mannen skall det mer ses som ett suggestivt begrepp. Vår värld är ju naturligtvis skapad av båda kön och alla färger. Jag menar bara att den vite mannen är inte värre än någon annan.

En nästan objektiv Intervju i Läkartidningen

Jag medverkar i en intervju i senaste läkartidningen.
Den handlar om att vara läkare och samtidigt kandidera för SD. Man har i många nummer försökt göra gällande att det är ytterst få inom läkarkåren som delar SD:s uppfattningar, något som vi som jobbar inom vården vet inte stämmer. I intervjun finner journalisten det relevant att nämna att mina blogginlägg har fått kritik:

Fredrik Mårtensson skriver -”Flera av Ilona Michalowskis blogginlägg har fått kritik för orimliga eller rentav stötande jämförelser.”

Eftersom jag inte fått någon direkt kritik personligen utom någon enstaka kommentar så tyckte jag att det var märkligt och bad journalisten Fredrik Mårtensson att berätta vad han menade och ev. referera till var jag kan läsa om denna kritik. Mig veterligen så är det bara obskyra extremistsajter på vänsterkanten som ogillat min blogg, men knappast någon sajt som är giltig att referera till. Fredrik Mårtensson kunde inte svara utan skulle återkomma om en vecka.
Kanske hade det varit mer relevant för läsarna att veta att texterna som Fredrik Mårtensson refererade till hade delats tusentals ggr på facebook, tom av flera riksdagsmän. Att texterna dessutom har speglats på en mängd bloggar och sajter. I slutet av intervjun finner sig Fredrik Mårtensson tvungen att inkludera en liten faktaruta om SD:s historia, som om ingen redan visste den. SD:s historia är oviktig för mig, jag är här för att vara med och skapa dess framtid.

framtid

Intervju i originalform (ej den publicerade)

1. Hur har läkarkollegor reagerat sedan du blev SD-politiker?
De allra flesta väldigt positivt. Den värsta reaktionen jag fått är en läkarvän som sagt till mig att han inte står bakom SD, men står bakom mig som vän.

2. Vilken reaktion har du fått från patienter?
Jag känner mig väldigt uppskattad av mina patienter. Jag skiljer på min kandidatur och mitt läkaryrke. Jag tror inte att någon patient vet att jag kandiderar.

3. Vilka frågor vill du driva om du blir vald till regionfullmäktige?
Sjukvård och omsorgsfrågor, det är anledningen till att jag engagerade mig.

4. På din blogg kopplar du tydligt ihop yrkesval med ditt politiska engagemang – vad är tanken bakom det?
Jag tycker att det behövs medicinskt kunnig personal som beslutar om sjukvård. Jag tror att jag har mycket att tillföra sjukvårdspolitik genom min yrkeserfarenhet.

5. Hur tror du att ditt engagemang inom SD kan påverka din läkarkarriär?
Jag tror tyvärr att det kan skada min karriär. Även om jag har ett stort stöd bland kollegor så är det många som inte öppet vågar stå för det. Men jag hoppas att jag kommer att kunna göra nytta för många människor, det kanske är viktigare än sin egen karriär.

6. På vilket sätt tycker du att vården blir sämre för varje år, som du skriver i din blogg, och vad ser du för orsaker?
Genom vad jag fått höra av forna arbetskollegor inom vården. Men även genom patienter som krävt vård under en längre tid. Orsaken ser jag som för lite pengar och för lite personal. Jag anser att Sverige borde satsa minst lika mycket av sitt BNP på sjukvård som USA gör.

7. På vilket sätt är ditt engagemang jämförbart med din farfars kamp mot nazism och morbrors kamp mot kommunism?
(frågan är vinklad jag jämförde aldrig mitt engagemang med mina förfäders kamp. Jag sa att jag måste föra deras kamp vidare för yttrandefriheten) Det faktum att du ställde fråga 5 är till viss mån svaret på din fråga. Vi kan inte längre påstå att Sverige är ett fritt land. När man ber SDmotståndare tala om vad som är fel med vår politik så kan dom nästan aldrig det. Helt enkelt för att de inte vet. Jag känner igen det från sovjet, där hade majoriteten starka uppfattningar utan att egentligen veta varför. När jag gjorde jämförelsen så pratade jag ju om portningen från folketshus. (Egentligen skulle denna fråga kräva ett betydligt längre svar)

8. Läkarförbundet med flera (debattartikel, Aftonbladet) har tagit ställning mot SD och menar att partiet inte tror på alla människors lika värde och att det går emot vårdens etiska plattform. Hur ser du på det?
SD har ju en politik som förs i de flesta länder idag. Särskilt här i Danmark där jag jobbar just nu. Därför blir påståendet om att SD inte tror på alla människors lika värde detsamma som att påstå att hela världen har fel och bara Sverige rätt.
Kort sagt, artikeln bygger på folks vanföreställningar om SD, som tyvärr ges alltför mycket utrymme i media.

Därför blev jag politiskt engagerad

Detta är den text som borde varit min första, men har varit den allra svåraste att skriva. Varje utkast har blivit för långt med för mycket text. Det finns så mycket personliga nyanser och upplevelser som man vill beskriva. Denna tiden var så svår för mig så att tårar rinner för mina kinder varje gång jag försöker skriva om det. Tillslut var jag tvungen att bara skriva något kortfattat för att någonsin få ut texten och besvara den frågan som folk ofta ställer till mig. Varför jag engagerade mig politiskt. Kanske Morgans ögon på bilden nedan säger mer än jag någonsin skulle kunna skriva.

När min styvfar Morgan insjuknade i cancer så fick jag uppleva hur sjukvården är för en anhörig. Den frustration man känner och den hopplöshet man utsätts för.
Trots en mycket svår tid gick Morgan tillslut segrande ur både sin sjukdom och en oengagerad sjukvård. Priset hade varit högt. Uppenbara felbehandlingar hade kostat honom hans stämband och talförmåga och gett onödigt stort lidande. Men han levde det var det viktiga.

Men efter ett tag så insjuknade Morgan igen. Han blev sämre och sämre. Svensk sjukvård vägrade ta in Morgan och göra provtagning, utan skrev ut honom gång på gång vid varje akutbesök med recept på värktabletter. Tillslut erbjöd man Morgan paliativ vård (en slags sista skedet vård) Vid denna tid var jag läkarstuderande i Polen och jag fick vid flera tillfällen avbryta mina studier för att åka till Sverige och kräva att man tog rätt provtagningar. Något som svensk sjukvård inte gjort pga besparingskrav. Genom att gå till högre instanser och hota om anmälan så gjorde man tillslut de nödvändiga provtagningarna. När provresultaten kom bekräftades det som vi befarat, cancern hade kommit tillbaka. Med diagnos så satte man snabbt in rätt behandling. Men det var en klen tröst då man i onödan dragit ut flera månader på behandlingen genom att inte ta rätt prover från början. Morgans sjukdomsförlopp hade nu helt i onödan förvärrats och han var betydligt ”dyrare” att behandla till ett ovärderligt pris av personligt lidande, både för Morgan och oss anhöriga. Morgans överlevnadschanser ansågs vara minimala.

morgan

Men Morgan gav sig inte, mot alla odds lyckades han bli frisk igen. Det skrämmande var dock att Morgan aldrig hade fått en diagnos om inte jag varit där och ”bråkat” med sjukvården. Om inte jag i egenskap av läkarstuderande hade bråkat med svensk sjukvård och krävt rätt provtagningar då hade Morgan varit död idag.
Det fick mig att fundera över hur många som dör i onödan i Sverige idag. De som dör för att man sparar in på provtagningar eller sjukvårdsplatser. Jag försökte ta kontakt med politiker för att berätta hur besparingar kan bli dyrare i slutändan inte bara psykiskt utan även ekonomiskt. Men jag fick inget gehör av någon. Då beslutade jag mig för att bli politiskt aktiv. Jag skall kämpa för alla dom som kanske dör för att de inte erbjöds den vård de skulle behöva av besparings skäl.

Hur jag än funderar på smarta lösningar och idéer till framtida motioner inom sjukvårdspolitiken så hamnar jag ändå till sist på samma ställe. Sjukvården behöver mer pengar. Det finns ingen direkt genväg eller smart lösning som kringgår detta faktum. Sjukvårdspersonalen jobbar för mycket, för länge till för lite betalt. Det finns inte tillräckligt med sjukvårdsplatser och patienter får ligga i korridoren. Med besparingskrav tar man hellre för få prover än för många och kan därför missa att upptäcka sjukdomar. Är det inte rimligt att Sverige lägger lika mycket av sin BNP på sjukvård som USA gör? Vem vet vi kanske i slutändan ändå tjänar på det.

morgan2

Min historia slutade lyckligt. Morgans historia fortsätter, han repar sig för varje dag. Morgan och min mamma planerar en resa till Italien ihop.

Idag blev jag kallad för både det ena och andra

Dagen började med att många hatiska kommentarer strömmade in på min blogg. Det var uppmaningar som ”Åk hem Ilona. Jävla invandrare…” eller ord som hora”, ”parasit”, ”efterbliven” etc.. Det har aldrig kommit så frekvent som idag så jag anade att något hade hänt. 
I en kommentar blev jag uppmärksammad om att jag blivit uthängd på (hat)sajten IRM. 

Det var min artikel om nationalism, där jag anser att man kan se nationalism som något inkluderande istället för exkluderande, som IRM hade skrivit om.

IRM hävdade att jag inte kände till SDs principprogram och hänvisade till textutdrag från principprogrammet. Man gjorde sig lustig och illustrerade inlägget med en animerad bild. På kommentarerna kunde man läsa alltifrån att jag var en idiot, efterbliven hade ADHD och mer kommer till i skrivande stund. Som läkare brukar jag vara aningen mer försiktig med att sätta diagnos på människor.

Jag anser att det snarare rör sig om olika tolkningar av SDs partiprogram. Jag delar inte IRMs tolkning. 

Egentligen spelar det ingen roll. Detta är ”Mitt SD” ingen annans. Det är min blogg som jag driver o bekostar själv. Ingen talar om för mig vad jag skall skriva. Jag skriver här för att väljare skall lära känna mig, de skall veta vad ”jag” står för. Gillar man det jag skriver så kan man personrösta på mig, gillar man det inte så röstar man på någon annan. Det jag skriver är min agenda och det är den jag kommer att driva i SD. Såvitt jag vet så har den inte krockat med SDs principprogram.

Jag har fått otroligt mycket stöd från SD och våra sympatisörer. Det faktum att jag fick så höga placeringar på listorna tolkar jag som att jag har stort stöd internt för mina åsikter.

Min etnicitet har aldrig blivit ifrågasatt av SD. Men den är ständigt återkommande på anti SD sajter och i deras kommentarsfält. Särskilt lustig gör man sig över hur jag skriver. Jag har inte bott i Sverige mycket mer än ett decennium och många av de åren har jag studerat utomlands.

IRM har påstått sig vilja motverka rasism och främlingsfientlighet. Om så vore fallet så borde man väl snarare vara glad för att jag finns inom SD? Istället hänger man ut mig och nämner min dotter i rubriken ackompanjerat med hatiska kommentarer. Det tycker jag säger mer om IRM än om SD.

Nationalism behövs

Jag anser att nationalism är det som binder ihop ett samhälle och nation. Det som skapar den där gemenskapen som får oss att kämpa för samma mål. Nationalism är lojaliteten till sitt eget land och sin egen mark. Den lojalitet som krävs för att ett land ska klara sig ur kriser och katastrofer.

Människan är skapad för att tillhöra en grupp. Vi och dom finns i grunden av varje människa. Man kan se det i en familj, man kan se det på ett företag, man kan se det hos fotbollssupportrar o.s.v.
Många som förkastar nationalism brukar hävda att de är världsmedborgare. Men i själva verket har de bara anslutit sig till gruppen ”Vi världsmedborgare” mot dom som helt enkelt inte är det.

I mitt forna Sovjetunionen bands vi samman av kommunismen och det var vi kommunister mot dom, kapitalisterna. Kommunisterna suddade ut landsgränser. Vi var lojala till en ideologi istället för ett land. Men en ideologi är inte stark nog för att hålla samman en grupp i längden. När en grupp spricker så går folk över till mindre grupper. Efter Sovjetunionens fall, gick man över till nationalstater. Historien har visat att nationalstaterna består medans politiska eller religiösa unioner spricker.

Homogenitet är viktigt. Vi kan tyvärr se att överallt där inte homogenitet råder så skapas katastrofala problem. Vi såg det i forna Jugoslavien vi ser det just nu i mellanöstern. I mitt forna land Ukraina kan man se hur landet spricker upp, till följd av att det homogena sattes ur spel under sovjettiden.
Om den svenska nationen skulle spricka, i vilka grupper skulle vi då dela in oss i? Svenskar, Irakier, somalier, bosnier etc ? Utan nationalism, vad binder oss samman då?

flaggan

Det är därför Sverigedemokraternas assimileringspolitik tilltalar mig. Oavsett ursprung så samlas vi under nationalismen och det svenska. Jag skall inte vara en Ukrainare i Sverige, utan snarare en svensk från Ukraina. Inget vi och dom, bara vi. Jag behöver inte ge upp min Ukrainska kultur och identitet men jag behöver heller inte låta den gå ut över min svenska.
Även om en del av mitt hjärta alltid kommer att vara Ukrainskt. Så kommer min dotter vara helt svensk. Även om vi inte har varit med att skapa Sveriges fantastiska historia så kommer vi att vara med att skapa dess framtid.

Många svenskar ser det som något fult att vara nationalist.
Men jag tycker att man skall älska sitt land. Vi har så mycket att vara stolta över.
Mina norska studiekamrater på medicinska universitetet försätts i en slags euforisk extas varje nationaldag.  Det spelar ingen roll om de ursprungligen kommer från Pakistan, Iran eller något annat land. De är alla förenade i nationalismen, kärleken och stoltheten till sitt land.
Hur skall vi invandrare kunna bli stolta svenskar om inte ens etniska svenskar själva tillåts vara det?

Vi invandrare borde ärligt ställa oss frågan vill vi att Sverige skall bli mer likt det land vi kom ifrån? Trots att jag älskar mitt ursprungsland så vill jag inte att Sverige ska bli mer likt Ukraina.
Därför är jag en stolt nationalist och jag vill kämpa för att bevara Sverige svenskt.

Grattis till alla mina norska vänner på 17 maj.

Insändare i Mölndalsposten angående Folkets Hus portning av SD

manniskosyn

Angående Wallensäter och övriga i styrelsens beslut att porta SD från Folkets hus. 

Jag heter Ilona Michalowski och representerar Sverigedemokraterna i Mölndal. Jag är 36 år och läkare med en gedigen yrkeskarriär inom vård och omsorg. Jag är invandrare och född i Kazakstan i forna sovjetunionen. I dagarna hände något som jag inte upplevt sedan Sovjetunionens fall. Jag blev diskriminerad p.g.a av mina politiska åsikter. Jag blev nekad tillträde till ”folkets” hus, som en slags politisk apartheid. Anledningen skulle vara att vi inte hade samma människosyn?

Vilken människosyn är det ni syftar på? Jag jobbar dagligen med att vårda och läka människor. Jag är ideellt engagerad i välgörenhet och jag är Sverigedemokrat. Vad är det ni utför på dagarna som gör er så mycket bättre?

Vilka är ni som kan hävda att jag har en sämre människosyn, vad ger er rätten att antyda att jag och mitt parti är rasister? Jag är själv invandrare och de flesta av mina vänner är det också. Sverigedemokraterna har utvecklats och att kalla oss för rasister är direkt felaktigt, okunnigt och fördomsfullt. Vi är ett parti som står upp för medborgarnas intressen och för en politik likt den som förs i övriga Europa.

En mer berättigad fråga är snarare vad har ni själva för människosyn? Vi har ett samhälle där människor dör för att de nekas rätt vård, ett samhälle där vi tvingar ut dödssjuka in i arbetslivet, ett samhälle där man omvandlar lokaler för äldreboenden till mer lukrativa verksamheter som boenden för ensamkommande.

Jag blev Sverigedemokrat för att bekämpa det som svenska medborgare utsätts för, men jag skulle aldrig förhindra någon annan att uttrycka sin åsikt. Att neka Sveriges förmodligen tredje största parti tillträde i Folkets Hus är direkt odemokratiskt.

Jag kommer från en familj som i generationer har kämpat för demokrati. Först min farfar som stred mot nazisterna och min morbror som bekämpade kommunisterna. Nu verkar det som om jag måste föra kampen för demokrati vidare här i Sverige.

/Ilona Michalowski

Etnicitet och religion är inget handikapp

Har ni märkt den stora tävlingen som pågår i Sverige den senaste tiden? Jag pratar inte om Mellon, allsvenskan, eller elitserien i hockey. Jag pratar om den stora tävlingen i ”Vem är det mest synd om?”.

Då muslimerna var först ut med att kalla sig för ”Europas nya judar” så fick de inte bara särrättigheter och massa bidrag utan man blev i princip immun mot all form av kritik. Idag pratar man inte om att kvinnor tvingas bära slöja utan man pratar istället om kvinnors rätt till att bära slöja. Skulle man kritisera andra saker som hedersvåld eller massakrer utförda av islamister i islams namn så viftar man snabbt med islamfobi kortet.
Romerna är populära att tycka synd om just nu. Redan har man  lyckats kväsa all form av kritik mot romer. Att kritisera romer är rasism och inget annat. Att påstå att tiggande romer skulle vara organiserade är numera otänkbart i vanlig media. Likt muslimerna så vankas feta bidrag av svenska skattepengar just för att det är så synd om dem. Afrosvenskarna som även dom vill ha sin bit av skattebetalarnas ”bidragsregn för utsatta” kör hårt just nu med sin ”afrofobi. Så nu har vi Islamofobi, Romofobi, Afrofobi och Homofobi. Dessa  fobier verkar bara kunna behandlas med hjälp av svenskars skattepengar och gynsamma särrättigheter.

Nu verkar dock dessa utsatta grupper enats om ordet rasifierad. Rasifierad är enligt mig ett fruktansvärt ord som inte har någon nytta utan tjänar bara till att upplysa folk att det är synd om dom och att skapa ett vi och dom samhälle.
En vän till mig berättade att som barn så var han lite överviktig. Även om klasskompisar ibland kunde kalla honom tjockis så såg han sig aldrig själv som tjock och framförallt såg han det inte som ett problem. Det var först när skolkuratorn i bästa välvilja frågade honom om han blev retad för att han var överviktig som det gick upp för honom att han var ”tjock”. Helt plötsligt fick han insikten om att han varit annorlunda hela sitt liv och att det var något fel på honom trots att han känt sig normal hela tiden. Denna nya insikt gjorde honom ledsen och deprimerad. Precis samma sak gäller när man klassar folk som rasifierade. Att vara rasifierad är inget handikapp. Visst finns det säkert tillfällen då ”rasifierade” varit utsatta för diskriminering och fått höra elaka ord. Men detta gäller med största sannolikhet alla människor, äldre, tjocka, korta, spinkiga etc har säkert alla fått utstå sin beskärda del av diskriminering och glåpord. Jag har tom varit med om ett tillfälle då man nekade en blondin ett jobb för att hon var ”för bimbo”. Alltså anledningarna till att diskriminera är oändliga.

Ilonafobi

Rasifiering är nog bara en ynklig ursäkt till att inte behöva prestera. Det är så mycket enklare att skylla sina egna eller samhällets brister på de onda svenskarna som är rasister. Gör man dåligt ifrån sig i skolan, eller inte får det där jobbet så beror det inte på mig utan det beror på dom onda svenskarna. Säkert en mer bekväm bortförklaring, än det faktum att man kanske inte kämpade tillräckligt hårt.
I Danmark och Norge känner man inte till någon term motsvarande ”rasifiering” där är alla människor, oavsett hudfärg och religion. Där springer ”rasifierade” omkring lyckligt ovetande om att de är annorlunda och att det är synd om dom.

De säger att rasismen har ökat senaste åren. Är det så konstigt när man hela tiden får höra att folk som är ”rasifierade” är det extra synd om? Att ge särskilda bidrag till enbart rasifierade resulterar bara i att folk får uppfattningen att de presterar sämre. Är det inte möjligt att en arbetsgivare som vill anställa en rasifierad, kanske inte gör det för att han är rädd för att folk skall tro att han anställer bidragstagare? Är det inte möjligt att DO som skall motverka diskriminering i själva verket motverkar sitt eget syfte. Rädslan av att bli utsatt för DO vars utpressningsmetoder får vilket kriminellt gäng som helst att blekna, kanske gör att arbetsgivare drar sig för att anställa folk från ”utsatta” grupper. Kanske är det därför rekryteringsfirmor går så bra nu.

Sverige är ett av de minst rasistiska länderna i världen. Därför anser jag att det behövs inga särskilda rättigheter. Ingen skall klassas som utsatt  p.g.a. etnicitet eller religion, endast om de lider av någon form av funktionshinder. Först den dagen vi behandlar alla lika så kommer vi se på varandra som lika. Att hela tiden påtala att det är synd om rasifierade och särbehandla dom ökar bara rasismen.